jämföra erfarenheter

Det här med känselbortfall och muskelsvaghet....som jag har i båda mina händer. Lill- och ringfinger på båda händerna är "inte med" alls, de känns kalla och som "tandläkarbedövade". Händerna är fumliga och orkeslösa, jag har ingen kraft alls. Finmotoriken är katastrofal!
När jag var inlagd på lasarettet fick jag ett träningsprogram för mina händer, olika rörelser för att hålla igång och träna upp händer och fingrar. De här övningarna är skitjobbiga att göra!! Jag är helt slut efter bara fyra-fem...MEN...jag kämpar på! LITE varje dag...

Som det har varit för mig en tid pga diskbråcket i ländryggen, så har jag inte kunnat vrida mig åt höger och använda höger hand...som du behöver göra vid typ vid toabesök. Tänk dig då att istället använda vänster hand (med de problem som jag nämnt ovan).....ja det är fan inte lätt.
Duscha är inga problem, om t ex schampoflaskan är öppen och inte på väg att ta slut...för det där med att öppna och att klämma - ja det är problematiskt. Det är till och med problem att vrida om nyckeln i ytterdörren... ja det finns en hel del sånt där som man bara gjort innan, utan att tänka, och som NU bara är såååå jävla svårt!! Och det är såååå jävla frustrerande OCH skrämmande!!

Min väninna bröt armen, precis i handleden - givetvis höger arm, och ja, hon är högerhänt - i början av januari detta året. Gipsad från hand till armbåge. När hon berättar om saker som hon varit med om....ja då är mina erfarenheter OCH KLAGOMÅL en droppe i havet.
När hon berättar om hur det gick till för henne i duschen - höger arm inplastad för att skydda gipset... och så ska man klämma ut lite tvål. Jovisst, du kan klämma flaskan med vänster....men du har inte en "annan hand" att hälla det i... Och visst, schampot kan du ju trycka ut direkt i håret.... Och om du håller duschen med ena handen och vill ha lite mer varmt eller kallt...då har du fan inte en hand till som du kan använda...  Borsta tänderna och hålla tandborsten med fel hand. Fixa sin make up, klä på sig...med bara en hand, den som är fel för dig att använda.

När vi har jämfört våra erfarenheter, ja jäklar vad vi har skrattat!!! Hon har ju gått igenom sitt, medan jag är mitt i mitt eget just nu.....och visst, fast vi skrattat så tårarna runnit, så är jag samtidigt rädd. Rädd och ledsen för att det känns så jäkla obehagligt...att inte ha kontroll på mina händer och fingrar...att inte kunna sträcka ut ring- och lillfinger på höger hand...att inte orka, att fan inte ens orka att bara trycka ut det sista i Kalles randiga....

jag har TENS...

Jag har TENS - eller rättare sagt - jag har en TENS-apparat.
TENS betyder Transkutan Elektrisk NervStimulering och är en drogfri smärtlindringsmetod. När man använder tens stimuleras och aktiveras kroppens egna nerver med en svag ofarlig ström. 

Nu ser ju inte min lilla apparat ut så här, men poängen är densamma...

Plattorna placeras på eller nära det smärtande området, och i mitt fall är det fotleden och precis under knät på höger ben. TENS-manicken skickar elektriska signaler via sladdarna till plattorna som sitter på  "mina ställen" och på så sätt minskar detta den faktiska smärtan som jag har i benet pga diskbråcket. De här signalerna hjälper också till att frisätta kroppens egna smärtlindrare, endorfinerna du vet...
Man kan ha olika intensitet på signalerna, man kan ha den inställd på lågt så det knappt känns och högre och högre så det känns riktigt jäkligt. Min maskin går från 0 till 8 och jag har oftast min på 3 (och det känns!).
De här signalerna förvillar mig på nåt sätt, på ett positivt sätt. Jag har ju den där enormt jävla (förlåt!) brännande och domnande smärtan i mitt ben, och med de här TENS-plattorna stimuleras muskler och blodcirkulation i området, och jag tänker inte på just DEN jävla (förlåt igen!) värken som jag har.
Usch vad det blev svårt att förklara...Hoppas du förstår.

Den här TENS-apparaten är guld värd !!!

..en "olycka" kommer...

Hur är det man säger? En olycka kommer sällan ensam. Säger man så? Om man säger så, så stämmer det i mitt fall iallafall. Låt mig berätta en liten historia....
Det började den fjärde december. Det var då som en stark (jo, faktiskt) och envis kärring skulle bära upp en fåtölj till andra våningen. Fåtöljen var av modell större (IKEA's Ektorp typ 40 kg) men skam den som ger sig. Fåtöljen skulle bara upp. I vissa partier i trapphuset kunde kärringen "rulla" fåtöljen för att få den framåt och "spara sina krafter". Nåväl, fåtölj-helvetet kom på plats och kärringen kände direkt att hon hade fått liiiiiiiiiite ont .... i ryggen.
Ja ja, tänkte kärringen - ryggskott, fan också! Men eftersom kärringen haft detta innan, visste hon vad hon behövde göra...stoppa i sig massor av värktabletter och röra på sig mycket. Sagt och gjort.
För att göra en väldigt lång historia fan så mycket kortare....så blir fortsättningen så här:
Måndag, tisdag och halva onsdagen jobbade kärringen, men hade redan på tisdagen börjat känna av att ryggskottet gått ner i ena benet och kärringen hade börjat halta.
Onsdag em var kärringen hos sin husläkare - "du har förmodligen diskbråck, här har du recept på väldigt starka värktabletter och så får du ringa någon sjukgymnast". Tack o hej, sa kärringen och cyklade till Apoteket.
Nästa dag hade kärringen så jävla ont och kunde inte ta sig ur sängen, att hon ringde 112. Ambulans till sjukhuset...undersökt och ännu mer övertygat att det var DISKBRÅCK mellan någon av kotorna i ländryggen. Remiss till magnetröntgen och sjukgymnast, recept på starkare värktabletter och KRYCKOR. Tack o hej, sa kärringen och hoppade på kryckorna hem.
Nästa dag gick kärringen med sina nya vänner (kryckorna alltså) till Apoteket för att lösa ut det NYA receptet på de senaste mirakel-tabletterna....
För varje dag som gick...kände kärringen att hon hade svårt att greppa kryckorna, hon hade ingen styrka och hon började fan-i-mig att förlora känseln i lill- och ringfinger i båda händerna. WTF? tänkte kärringen...men samtidigt - det måste ju va för att jag använder kryckorna och det är jag ju inte van vid.
MEN....på söndagen den 11 december var det så jävla illa att kärringen ännu en gång ringde 112. Hon hade sååååå ont i hela höger ben och kunde inte använda sina händer..... Ambulans till sjukhuset igen. Denna gången blev kärringen inlagd för att få kontroll på värken OCH för att undersöka de problem som hade uppstått...
NU gör jag historien skitkort;
Magnetröntgen av ländrygg - diskbråck på ett ställe!! Därför problem med värk i benet - ischiasnerven kommit i kläm. Höger ben känns som om det inte finns något kvar nedanför knät, för här känns det brinnande, kallt, bedövat och klumpigt....
Problem med händerna? Magnetröntgen hals - USCH och FY och FAN - diskbråck även här, på två ställen. Därför kommer nerverna till armar och händer i kläm och därför känselbortfall, domningar, muskelsvaghet...... Kärringens händer...lill- och ringfinger på båda känns kalla och bedövade (typ tandläkarbedövning), resten av fingrarna är fumliga och orkar ingenting. Kärringen har stora problem med att trycka ut medicinen ur blister-förpackningen...känns såååå jävla obehagligt. Tänk dig själv att inte ha kraft att göra nåt så jävla simpelt!!
Kärringen var inlagd till den 21 december, och det, det var en omvälvande period med enorma värktoppar och humörsvängningar som ingen vill vara med om...med mycket engagerad, kunnig och empatisk personal som gjorde allt så att kärringen skulle orka med, få gråta ut, kunna se ett ljus i tunneln och även få så mycket information som hon behövde om sina skador....
Nästa steg blev en NY remiss till specialister (Neurofysiologiska kliniken) på Lunds lasarett som ska göra en EMG, vilket betyder att de ska undersöka funktionen i nerver och muskler.
Livet kunde varit betydligt värre, säger kärringen, jag måste bara lära mig att ta en dag i taget!
Tack om du har orkat läsa ända hit! Har du funderingar eller frågor om berättelsen, så kontakta kärringen!

PS. Kärringen....det är JAG....men det förstod du väl redan??