..en "olycka" kommer...

Hur är det man säger? En olycka kommer sällan ensam. Säger man så? Om man säger så, så stämmer det i mitt fall iallafall. Låt mig berätta en liten historia....
Det började den fjärde december. Det var då som en stark (jo, faktiskt) och envis kärring skulle bära upp en fåtölj till andra våningen. Fåtöljen var av modell större (IKEA's Ektorp typ 40 kg) men skam den som ger sig. Fåtöljen skulle bara upp. I vissa partier i trapphuset kunde kärringen "rulla" fåtöljen för att få den framåt och "spara sina krafter". Nåväl, fåtölj-helvetet kom på plats och kärringen kände direkt att hon hade fått liiiiiiiiiite ont .... i ryggen.
Ja ja, tänkte kärringen - ryggskott, fan också! Men eftersom kärringen haft detta innan, visste hon vad hon behövde göra...stoppa i sig massor av värktabletter och röra på sig mycket. Sagt och gjort.
För att göra en väldigt lång historia fan så mycket kortare....så blir fortsättningen så här:
Måndag, tisdag och halva onsdagen jobbade kärringen, men hade redan på tisdagen börjat känna av att ryggskottet gått ner i ena benet och kärringen hade börjat halta.
Onsdag em var kärringen hos sin husläkare - "du har förmodligen diskbråck, här har du recept på väldigt starka värktabletter och så får du ringa någon sjukgymnast". Tack o hej, sa kärringen och cyklade till Apoteket.
Nästa dag hade kärringen så jävla ont och kunde inte ta sig ur sängen, att hon ringde 112. Ambulans till sjukhuset...undersökt och ännu mer övertygat att det var DISKBRÅCK mellan någon av kotorna i ländryggen. Remiss till magnetröntgen och sjukgymnast, recept på starkare värktabletter och KRYCKOR. Tack o hej, sa kärringen och hoppade på kryckorna hem.
Nästa dag gick kärringen med sina nya vänner (kryckorna alltså) till Apoteket för att lösa ut det NYA receptet på de senaste mirakel-tabletterna....
För varje dag som gick...kände kärringen att hon hade svårt att greppa kryckorna, hon hade ingen styrka och hon började fan-i-mig att förlora känseln i lill- och ringfinger i båda händerna. WTF? tänkte kärringen...men samtidigt - det måste ju va för att jag använder kryckorna och det är jag ju inte van vid.
MEN....på söndagen den 11 december var det så jävla illa att kärringen ännu en gång ringde 112. Hon hade sååååå ont i hela höger ben och kunde inte använda sina händer..... Ambulans till sjukhuset igen. Denna gången blev kärringen inlagd för att få kontroll på värken OCH för att undersöka de problem som hade uppstått...
NU gör jag historien skitkort;
Magnetröntgen av ländrygg - diskbråck på ett ställe!! Därför problem med värk i benet - ischiasnerven kommit i kläm. Höger ben känns som om det inte finns något kvar nedanför knät, för här känns det brinnande, kallt, bedövat och klumpigt....
Problem med händerna? Magnetröntgen hals - USCH och FY och FAN - diskbråck även här, på två ställen. Därför kommer nerverna till armar och händer i kläm och därför känselbortfall, domningar, muskelsvaghet...... Kärringens händer...lill- och ringfinger på båda känns kalla och bedövade (typ tandläkarbedövning), resten av fingrarna är fumliga och orkar ingenting. Kärringen har stora problem med att trycka ut medicinen ur blister-förpackningen...känns såååå jävla obehagligt. Tänk dig själv att inte ha kraft att göra nåt så jävla simpelt!!
Kärringen var inlagd till den 21 december, och det, det var en omvälvande period med enorma värktoppar och humörsvängningar som ingen vill vara med om...med mycket engagerad, kunnig och empatisk personal som gjorde allt så att kärringen skulle orka med, få gråta ut, kunna se ett ljus i tunneln och även få så mycket information som hon behövde om sina skador....
Nästa steg blev en NY remiss till specialister (Neurofysiologiska kliniken) på Lunds lasarett som ska göra en EMG, vilket betyder att de ska undersöka funktionen i nerver och muskler.
Livet kunde varit betydligt värre, säger kärringen, jag måste bara lära mig att ta en dag i taget!
Tack om du har orkat läsa ända hit! Har du funderingar eller frågor om berättelsen, så kontakta kärringen!

PS. Kärringen....det är JAG....men det förstod du väl redan??