söndag 31 oktober 2010

lite bus

Det finns vissa saker man kan göra som är rätt kul. Lite bus sådär... Kanske inte kul så, men det retar alltid någon när det upptäcks.
Jag tänker på när jag använder tändstickor. Varje gång jag släckt en tändsticka, så lägger jag tillbaka den i asken. Det spelar ingen roll åt vilket håll man lägger tillbaka den på, egentligen. Men det ligger en poäng i att lägga brända tändstickor på samma håll som obrända. För när man (jag) gör så här tillräckligt många gånger blir det ju svårare att "ta rätt" nästa gång... Jag lovar, det är alltid någon som kommer att svära högt när de ska tända något och jag ger dom "min" tändsticksask...
Sen finns det ju After Eight choklad. Ni vet, där varje liten chokladbit ligger så fint, ett och ett, i sitt löjliga lilla "pappersfack"... Det händer ibland att det bjuds på sådan choklad på olika tillställningar.
Jag gillar sån choklad. Faktiskt helt ok till kaffet. Ja, säkert annars också. Men jag tar bara chokladbiten. Inte papper och chokladbit. Jag passar gärna på att ta många fler chokladbitar. På olika ställen i asken. Men fortfarande bara chokladbiten. Vad tror ni händer? Jo, det blir självklart en massa tomma papper kvar i asken, på lite olika ställen... Det är då man passar på att skicka runt asken. Jag lovar, det är alltid någon som kommer att irritera sig på att det inte ligger choklad i varje "pappersfack"...
Sånt här tycker jag är rätt gulligt bus att göra. Och rätt kul.
Det kan också vara jävligt irriterande...om jag själv råkar ut för det.

komplettering

Jag tänkte jag skulle dela något med er. Något som jag haft i mina gömmor ett tag. Det är en annorlunda text, ett brev...och jag hoppas att ni kan tänka er in i situationen och se det framför er....

Försäkringskrav från en murare

Bäste Herr Nilsson
Jag skriver till Er med anledning av att Ni ville ha kompletterande information till stycke tre i min skadeanmälan.
Jag hade angivit "dålig planering" som olycksorsak. Ni har bett om en djupare resovisning, och jag hoppas att följande beskrivning uppfyller Era önskemål.

Jag är murare till yrket. På olycksdagen arbetade jag ensam på taket till en nybyggd sexvåningsbyggnad. När jag hade avslutat dagens arbete upptäckte jag att jag hade några tegelstenar kvar, som vid en vägning senare visade sig väga 120 kg. Hellre än att behöva bära ner alla tegelstenarna till marknivå, beslöt jag mig för att hissa ner dem med hjälp av en stor trätunna, block och talja.

Jag fastgjorde repet vid markplanet, tog mig upp på taket, svängde runt tunnan och började lasta i tegel-stenarna. Sen gick jag ner till bottenvåningen och knöt loss repet, samtidigt som jag höll i det stenhårt, för att kunna bromsa upp stenarnas nedfärd. På olycksfallsrapporten kan du läsa att jag väger 70 kg.

Döm om min förvåning när jag plötsligt rycktes ifrån marken. Jag tappade kontrollen över allt och hängde reflexmässigt kvar vid repet. Jag for uppåt längs husväggen i högsta fart.
I närheten av tredje våningen mötte jag tunnan på väg ner i samma imponerande fart som jag själv var på väg uppåt i. Detta mötet är förklaringen till min skallfraktur, smärre blåmärken och det knäckta nyckelbenet. Skador jag nämner i stycke tre i min rapport.

Med en något dämpad hastighet fortsatte jag min upplyftande resa, inte stannandes förrän alla fingrarna på min högra hand satt två knogar djupt inkörda i blocket du kunde läsa om lite tidigare i mitt brev. Som tur är hade jag vid det här laget återfått lite sans, varför jag kunde klänga mig kvar i repet, trots den olidliga smärta jag nu började erfara.
Vid samma ögonblick som mina fingrar mötte blocket, mötte tunnan med tegelstenarna marken, varvid tunnan slogs i spillror och alla stenar föll ur. Nu, utan sitt forna innehåll av tegelstenar, vägde den trasiga tunnan inte mer än 25 kg.
Jag hänvisar återigen till min kroppsvikt. Som Ni säkert kan föreställa Er, började jag nu min nerfärd längs husväggen. I trakterna kring den tredje våningen mötte jag tunnan på väg upp, detta är förklaringen till två krossade fotknölar, en avslagen tand och ett flertal kraftiga träflisor i de nedre regionerna av min lekamen. Det var nu min lycka började vända. Mötet med tunnan verkade ha bromsande effekt på min resa mot marken, så att när jag väl landade på högen med tegelstenar, bröt jag endast tre revben.

Jag är dock ledsen att behöva rapportera, att medan jag låg där på tegelstenshögen, vridandes mig i plågor, utan möjlighet att röra mig åt det ena eller det andra hållet, stirrandes på den tomma tunnan sex våningar upp, slappnade jag av för ett ögonblick, och släppte repet....

Visst är den underbar? Hoppas du tyckte om berättelsen och kunde se det hela framför dig...Jag har skrattat, skrattat så mycket så jag har gråtit...

fredag 29 oktober 2010

rädd 2

Idag var det upp till bevis....skulle jag våga eller ens vilja? Jag är en tuff tjej i vanliga fall. Eller åtminstone en ovanlig tjej. Om jag får säga det själv alltså.
Jag älskar att åka läskiga och obehagliga karuseller eller klättra högt - oavsett om det gäller stegar, träd, eller upp på hustak. Jag älskar att tvätta min bil själv. För att inte tala om hur jag kan gå igång på att använda lackrengöring (rubbing) och att vaxa bilen - utan maskin! Jag älskar grovjobbet med att byta däck - och då undrar jag varför jag har allround-däck på bilen? Jag skulle kunna räkna upp en hel del "udda saker"...men det får räcka. Jag tror att jag har gett er en bild av mig. En liten bild.
Men det finns nog bara en sak som jag ogillar, vägrar, hatar, rent av mår illa av - ja inte så jag spyr... men så att jag blir kallsvettig, rädd, gråt- och svimfärdig...och det gäller sprutor och annat sånt som man ska ta blodprover med...
Idag var jag på infektionskliniken och skulle lämna blodprov. Plus att jag redan igår hade blivit erbjuden att hepatit B-vaccinera mig. Det skulle jag fundera på, men det hade jag glömt idag när jag var på plats. När jag kom in på rummet var jag så...jäkla rädd... tårarna rann och jag fick lägga mig ner. Sköterskan pratade med mig...vet inte egentligen om vad...men det var nåt om att hon kunde ta både prov och ge mig vaccin där och nu...om jag ville. Hon förstod att jag inte skulle klara av att gå till ytterligare ett ställe...Det tog sin lilla tid. Jag kommer ihåg hennes röst, hon var så lugn, hon sa aldrig att "du behöver inte vara rädd för det gör inte ont". Efter en stund - jag tyckte det var en evighet - hade jag (eller nån med min röst) sagt ja till vaccinering och blodprov. "Gör vad som helst men berätta inte när du gör det".... Ja jisses vad tårarna rann och vad rädd jag var... Sköterskan pratade och pratade, lugnt, om allt möjligt...tror jag. Helt plötsligt var jag klar! Du har varit jätte-duktig, sa sköterskan. Piece of cake....nja kanske inte. Sen gav hon mig nån liten broschyr om vaccineringen, där hon skrivit in dagens datum och så säger hon: om en månad ska du ta spruta två och om ett halvår skall du ta den sista sprutan för att få fullgott skydd... Va? När sa jag ja till det ???
Jag fick inte nåt klistermärke...så jag var nog inte så jäkla duktig som hon sa....

svårt att välja

Alltså...det är mycket att hålla reda på. Jag tänker en hel del på vad jag äter när jag äter. Och vad jag dricker när jag dricker. Det lät invecklat. Det är det inte - egentligen. Men det är mycket att tänka på. Jag ska förklara. Eller, jag ska försöka förklara.
Sprit är farligt fast nyttigt fast farligt. I måttliga mängder är alkohol bra för kärl och hjärta om man är lite äldre, medan det är onyttigt i omåttliga mängder, oavsett hur gammal man är. Vin är bättre än starksprit och rödvin är bättre än vitt vin. Utom ibland, för då är sprit lika bra som vin, om det inte blir för mycket av det. Hur mycket är då för mycket? Det är för mycket när det är så mycket att det inte är nyttigt. Glasklart eller hur?
Fet mat är onyttig - om det inte är fet fisk, för det är ju nyttigt. Fet ost är onyttig, om det nu inte är feta-ost, som är nyttigare än sprit. Kokt mat är nyttigare än stekt mat om nu inte den kokta maten är fet och innehåller ost. Fast det kan ju vara mager ost med sprit i...
Det är mycket att hålla reda på...det blir varken mat eller dricka för mig idag....

torsdag 28 oktober 2010

rädd

Idag hände något. För att göra en lång historia kort och inte lämna ut för mycket detaljer, så får det bli så här. I en speciell situation idag skulle jag plocka upp något på golvet. Något som jag trodde var skräp. Och det var det ju också, på sätt och vis... jag sträckte mig efter det och tog tag i det...och rycker till, för jag stack mig på det. Det var något med en nål i...en minimal injektionsnål! Shit och shit och shit!!! Så jäkla skärrad jag blev. Jag vräkte på desinfektionsmedel på fingret, ja hela handen till och med. Helvete!
Ner till kollegan och berättade - och då blev jag ännu mer rädd. Här skulle det ringas till chefen, och vår sjuksyrra och läsas en massa information om stickskador....och helst fylla i nån jä-la blankett om "tillbud"... jävla skit. Chefen läser upp informationen om vad man gör vid stickskador, säger att jag ska ringa infektionskliniken för att få ytterligare info.... Jag ringde och fick tala om hur allt gått till och nu ska jag till "stickmottagningen" imorgon så att de får kolla upp mig...och ta en massa prover.
PS. Nålen som jag berättade om att jag stack mig på var "troligtvis inte farlig", sa sköterskan på infektionskliniken.

reflektion

Nu har jag snart varit på mitt nya arbete i en månad. Jag har fortfarande inte vant mig vid resorna...

Under den här månaden har jag försökt komma underfund med hur elva personer fungerar och hur de lever sina liv. Elva olika individer - elva olika personligheter. Det är en resa som bara börjat för min del. Det är enormt spännande, ingen dag är egentligen lik någon annan, det är en utmaning...hela tiden. Jag gillar det!
Under den här månaden har jag dessutom träffat ytterligare åtta personer som jag så smått har lärt känna. Dessa är dock svårare att hålla reda på! Åtta olika individer till...och även här...åtta olika personligheter. Jag tänker självklart på mina nya arbetskollegor !!! Vilket gäng!! Jag gillar dom. Mycket.
Sen har jag nästan varje dag, träffat en person som har gjort, och fortfarande gör mig härligt glad och varm...i hela kroppen...men även ibland gjort mig irriterad och frågande. Jag gillar sånt. Jag tycker om att allt inte är självklart. Jag tycker om att ha någon att "fightas" med. Någon att dela tankar med...
Ibland undrar jag om det är en mening med allt....

onsdag 27 oktober 2010

marathon

Jag borde ha ett annat jobb. Fast just nu, vill jag inte byta. Eller jo...nä inte byta jobb så, kanske bara flytta arbetsplatsen lite närmare min lilla stad...
Idag har jag varit med kollegorna och haft en heldag med planering...i ett annat hus än vårt eget, på femte våningen. Alla tog hissen, alla fyra gångerna, utom jag. Jag passade på att få lite gratis motion och sen gick det dessutom snabbare... Jag vet faktiskt inte hur jag annars ska få ihop mitt liv med arbetet och resorna och sen även hinna träna. På nåt sätt måste jag komma igång, för jag har faktiskt planerat att springa London Marathon 2012 ! Visst, det låter väääldigt långt fram i framtiden, men det är så jäkla svårt att få startplats i såna långlopp utomlands. Jag har försökt anmäla mig till nästa års lopp, men det var redan för sent....typiskt! Nu när jag är såååå sugen - hmmm. En av de två unga män som jag älskar mest av allt, har nyligen flyttat till just London, så nu har jag bett honom kolla upp hur han och jag anmäler oss till loppet. När han ändå är på "hemmaplan" blir det kanske lättare så...

tisdag 26 oktober 2010

röra

Jag hatar röran i min lägenhet. Eller är jag bara tankspridd? När jag kom hem efter en liten tur på landet...alltså en bit utanför min lilla stad...satte jag på TV'n. Ja inte ordagrant. Sen hittade jag inte fjärrkontrollen. Hur fanken hittar man en fjärrkontroll? Om man inte hittar sin mobil, kan man ju alltid ta hemma-telefonen och ringa till den. Sen får man försöka lokalisera var ljudet kommer ifrån. Det funkar alltid! Men hur gör man med fjärrkontrollen? Inte kan man ringa till den iallafall...Ja, jag fick gå runt och lyfta på saker, tidningar, torrvarorna på matbordet, men ingen fjärrkontroll. Sätter mig i soffan och funderar. Tittar på allt som ligger på soffbordet...där finns hemma-telefonen, fjärrkontrollen till min DVD, mobilen...OCH den jag letat efter...
Sen skulle jag stryka lite tvätt...och då är givetvis strykjärnet borta...fan! Jag letar överallt...och hittar den till slut...bakom några böcker i hyllan. Bra ställe va?

prioritera och spara tid

Det sägs att det är nyttigt att äta frukt varje dag för att få i sig lite olika vitaminer och mineraler, en banan för kalcium, en apelsin för C-vitamin t.ex. Och sen är det ett måste att dricka grönt te, för att minska kolesterolhalten i blodet och. självklart, för att undvika diabetes tar man inget socker i. 


Man måste också dricka 2 liter vatten varje dag och sedan bör man kissa lika mycket, vilket fördubblar tiden man hittills har tillbringat på toa. Man måste också dricka ett glas yoghurt varje dag för att få i sig de där viktiga bakterierna som behövs i magen, som ingen exakt vet vilka de är, men man MÅSTE ha minst en miljon sådana, annars är det illa!

Man ska också dricka ett glas rött vin för att undvika hjärtinfarkt. Och gärna dricka ett glas vitt vin för att skydda nervsystemet! Och ett glas öl (jag minns inte varför det var nyttigt!). Men om man tar dessa tre samtidigt kan man få stroke, fast det gör inte så mycket, man kommer inte ens att märka det eftersom man förhoppningsvis är påverkad av alkoholen i vinet och ölen.

Man ska också äta nötter och bönor/ärtor varje dag. En hel massa nötter/bönor/ärtor. Sen ska man äta 4 till 6 måltider per dag, lätta måltider, och glöm inte att man ska tugga varje tugga minst 36 gånger. Bara för det behövs det 5 timmar!  Och så en sak till: efter varje måltid ska man borsta tänderna. Det innebär att man ska borsta sina tänder efter äpplet, yoghurten, bananen, nötterna, bönorna och ärtorna och de andra 4 till 6 måltiderna. Detta ska man göra så länge man har tänder, och så ska man inte glömma bort att använda tandtråd, göra tandköttsmassage och skölja med munvatten. När man ändå håller på med detta, kan man ju städa badrummet, kanske installera CD-spelare eller TV där inne, för med tanke på allt vattendrickande och tandborstande lär man tillbringa en hel del tid i badrummet.  

Man måste också sova minst 8 timmar per dag och man kanske jobbar 8 timmar per dag, plus de 5 timmarna som behövs för att äta, det blir 21 timmar. Det är 3 timmar kvar, under förutsättning att det inte är trafikstockning eller tågstopp när man åker till och från jobbet. Enligt statistiken tittar folk på TV tre timmar per dag. Det hinner man knappast med längre, eftersom man måste ta en promenad varje dag i minst en halv timme (ett råd: efter 15 minuters promenad, vänd tillbaka, i annat fall tar din promenad en hel timme).

Man måste också hinna med att träffa sina vänner, för de är som växter, måste tas hand om dagligen. Bland allt annat måste man också hålla sig informerad om omvärlden, dvs. läsa minst två dags- och några stycken kvällstidningar, för att kunna ha en kritisk inställning i livet. 

Man ska också ha sex varje dag, men utan att det ska bli rutinmässigt. (Det förutsätter en partner). Man ska vara innovativ, kreativ och varje gång på nytt förföra sin partner. För detta krävs ju tid. Och då har vi inte ens nämnt tantriskt sex.
Man ska också hinna med sin familj, hinna moppa golv, diska, tvätta, för att inte tala om allt man måste göra om man har barn eller husdjur.


När man räknar ihop allt detta ovan behövs det minst 29 timmar. Hmm...och så är det 24 timmar på ett dygn... Den enda lösningen är att göra flera saker samtidigt!
T.ex. duscha med kallt vatten och håll munnen öppen så får man i sig sina 2 liter vatten per dag. Medan man lämnar badrummet med tandborsten i munnen kan man samtidigt ha sex med sin partner, som i sin tur tittar på TV och läser tidningar och ger dig information, medan man torkar golv.
Då har man fortfarande en hand ledig, med vilken man kan ringa till sina vänner och släktingar.  Drick vin efter det, man kommer att behöva det. Sen om man skulle få 2 minuter över, skicka något mail till några vänner (som man ska vårda dagligen), medan man äter frukten, vilket som sagt är väldigt nyttigt.  

Jag ger upp...hur i hela friden ska jag hinna med allt? Jag kommer att stressa ihjäl mig!!! Men en sak är säker - vi kvinnor kan... vi kvinnor kan göra två saker samtidigt...så jag kommer nog att kunna spara lite tid...

livet går aldrig ihop

Jag riskerar att bli kallad "pissbitter surkärring", men jag bara måste...
Hela den där grejen med livet är helt enkelt jävligt irriterande. Det går på nåt sätt aldrig ihop.
Så här är det: Det du vill ha, kan du inte få. Och när du väl kan skaffa det, då vill du inte ha det längre. Låter det hopplöst?
Jag tänker så här; när man var liten kunde man göra vad som helst för att slippa gå och lägga sig och att i princip få äta lördagsgodis varje kväll. Visst var det så? Idag är det precis tvärtom, men vad händer då? Jo, man skyndar på med hushållsarbetet, så att man kan landa i soffan för att se nån film eller serie...och sen slocknar efter fem minuter för man är astrött efter en heldag på jobbet. Och skulle man hinna stoppa i sig nån liten pralin innan man somnar - vips har man gått upp två kilo. Och när man sen blir äldre och pensionär, och man med gott samvete kan sova på dagarna, då är man helt plötsligt klarvaken kvart över fem på morgonen. Ja det är inte lätt.
Och så är det detta med relationer...Precis när jag som kvinna blivit kaxig och tuff nog att våga flirta och ta för mig..då är man uppe i en ålder som gör att man anses som desperat och patetisk. Så det gäller helt enkelt att lura hela skiten och ligga jävligt lågt med vad man vill. Både inför andra men framförallt för sig själv. Det är inte lätt. Man får ta till olika knep... som att vänta minst ett dygn innan man rätt så likgiltigt lyssnar av sin telefonsvarare eller kolla sina sms på mobilen, för att se om "Prince Charming" hört av sig... Att aldrig, aldrig, aldrig, ringa upp för att man längtar ihjäl sig efter mannen. För då är det kört. Då har man ansträngt sig och visat att man hemskt gärna vill något. Och då går det åt skogen. Direkt. Håll med om att hela skiten är jävligt irriterande...

måndag 25 oktober 2010

det känns varmt...!

Det hände något igår. Något intressant och positivt. Definitivt intressant. Positivt? Ja !! Det började med en pratstund. En väldigt intressant pratstund. Jag blev verkligen "tagen på sängen" ! Ja inte ordagrant alltså. Jag blev däremot väldigt förvånad. Det här hade jag inte förväntat mig. Jag blev även glad och rörd. Berörd. Smickrad. Uppskattad. Men mest förvånad. Och varm. Tänk att någon hade sådana tankar. Den här pratstunden var viktig...den var väldigt utlämnande...och jag blir fortfarande varm i hela kroppen när jag tänker på den.

vilken dag?

Jag vaknar nästan varje morgon och undrar vilken dag det är. Det blir nog så här när man jobbar på schema. Ibland händer det att jag skriver en lapp om morgondagen, när jag lägger mig. Igår när jag äntligen kom hem, fick jag för mig att det var måndag och inte söndag kväll. Ja, det är inte lätt att hålla reda på... Jag vaknar nästan varje morgon och har huvudvärk. Det känns inte bra. Fast det betyder ju att det finns nåt därinne...eller hur? Så helt värdelöst är det inte med lite huvudvärk emellanåt.


Jag drack morgonkaffet på balkongen. Invirad i morgonrocken och en filt. Tittar ut över torget som ligger nedanför min lägenhet. Det blåser lite och solen skiner. Vilket härligt höstväder!  Ser två parkarbetare som går med varsin "blås-apparat" och blåser löv framför sig på torget. De har fullt sjå att få löven åt "rätt håll", alltså mot en planerad lövhög. När de lyckats få ihop lite, tar vinden tag i det och blåser det på ett annat håll. Alltså...är inte detta ett meningslöst jobb? Kan man inte blåsa löv när det är vindstilla?

söndag 24 oktober 2010

snurrig

Det har varit en härlig helg! Eller nä..eller jo....jag har sovit för lite - eget val - och jobbat desto mer. Ok, jag har varit på jobbet och det är jag glad för. Väldigt glad! Men det är en helt annan historia. Ibland undrar jag om det är en mening med allt....

Det har hänt att jag har undrat vad jag håller på med. Jag tänker inte på jobbet utan pendlingen till och från den stora staden. Just speciellt denna helgen. Finns det någon som kan tänka sig, när arbetsdagen är slut en lördagkväll, vänta på tåget hem i 50 minuter, och sen sitta på samma tåg i ytterligare 50 minuter....för att komma hem lite över 11 på kvällen?? Piece of cake? Not! Hur lätt är det sen att försöka gå och lägga sig så fort som möjligt, för att man ska orka att gå upp och ta sig till den stora staden igen.... och vara på jobbet söndag morgon klockan SJU ??  Det är ju helt crazy !! Att jag dessutom körde bil efter fyra-fem timmars sömn, gör ju inte saken bättre...Såhär är det inte alltid, men denna helgen blev en av mina kollegor sjuk och för att göra det bästa av situationen, så löste vi det så här.

Efter jobbet körde jag till Biltema - har någon varit där på sista tiden? Jag var där för nåt år sen...usch vad det lät längesen. Nåväl, när jag kom dit idag var den totalt ändrad. Det har blivit en jäkla labyrint. Jag var tvungen att passera en massa onödiga prylar och gångar för att komma fram till bildelarna. Det var tänkt att jag skulle köpa ...och då fick jag ett härligt sms....och då hade jag plötsligt glömt vad fan det var jag skulle köpa. Jag kunde inte hitta inköpslistan, var la jag nu den? Kollade i alla fickorna - men ingen lista. Men visst var det torkarblad och motorolja....och så kom ett sms till...och då plockade jag till mig ett oljefilter och gick till kassan.
Innan jag startade bilen, skickade jag svar på de sms jag fått...startade bilen och körde ut från parkeringen. Vips kom ett nytt sms... och då var jag "helt borta" och plötsligt inte på väg hem... Jag råkade svänga åt ett helt annat håll, och hamnade på Ikea. Jag skulle ju inte ens dit... Är detta normalt???

fredag 22 oktober 2010

jäklar....

Jag är mörkrädd och lättskrämd. Usch ja... Tjejen som skulle börja 21 och jobba natt på mitt jobb ringde och bad om ursäkt att hon skulle bli lite försenad för hon hittade ingen parkering. Typiskt, tänkte jag... ta tåget som jag gör så behöver du inte ha nån jävla fucking parkering... Helt ok, svarar jag, jag kan stanna tills du kommer. Mitt tåg skulle ju inte gå förrän fucking tjugo över tio, tänkte jag tyst för mig själv. 

När jag kommer ut  regnar det. I tre dagar har jag haft med mig mitt super-exklusiva-mini-hoppfällbara paraply, men givetvis inte denna dagen. Ok, inget att grubbla över nu, tänkte jag. En snabb promenad med luvan uppe bort till busshållplatsen. Bussen hade gått för 8 minuter sen och nästa skulle komma lite över tio. Fan, jag hinner nog inte till tåget om jag väntar på nästa buss. Inte heller det var något att grubbla över - det var bara att gå till stationen. I regnet. Luvan uppe. Väskan snett över axeln, som nån liten skolflicka. Eller skolpojke. Sådär så att man KAN springa sådär käckt utan att man tappar den. Efter en stund hör jag steg och röster bakom mig. Helvete... Vrider huvudet åt sidan för att se...och tittar rakt in i...luvan. Fan! Jag vrider istället på både huvudet och överkroppen... och 10-12 meter bakom mig går ett gäng...Jag skyndar på stegen. Lyssnar samtidigt. Gänget är kvar - där bakom. Alltså ibland blir det fel när jag tänker...istället för att skynda på ska jag givetvis sakta in, för att få de som går bakom mig att gå om och förbi. Så får det bli. Jag börjar rota i min väska, saktar in på stegen, nästan stannar. Men...det är ju inte heller bra - här står jag nästan still - handen i väskan - och bara väntar på att de ska komma ifatt för att givetvis slå ner mig och sno allt jag har och äger...inte mycket iofs... Nu är jag rädd. Jag bestämmer mig för att "ta hornen på tjuren" eller vad det heter. Vänder mig helt om, fortfarande med handen i väskan - typ, jag har en pistol som jag ska ta upp... då är gänget borta. Fan... Tittar på klockan - oj, jag måste skynda mig. Vänder mig om och...krockar med en dam som är ute med sin fucking hund. Shit vad rädd jag blev!!

torsdag 21 oktober 2010

hemhjälp

Hushållerska. Jag har haft samma i minst 30 år. Hon har varit pålitlig, påhittig, glad och en riktig pärla att umgås med.
Hon har hjälpt mig med alla inköp, disk och undanplock, städning, matlagning, tvätten, ekonomin (dvs. betalt räkningar och sånt) och varit en underbar tillgång på olika bjudningar när goda vänner varit här. Allt har fungerat utmärkt med hennes hjälp. Inte en enda sjukdag har hon haft under de här åren. Ja, hon har väl varit sjuk eller krasslig nån gång, men hon har trots detta alltid presterat sitt yttersta. Hon har fött två barn, gått igenom en skilsmässa, haft någon eller några relationer efter det, ägt både hus och bostadsrätt... men alltid försökt hålla huvudet högt. Aldrig visat utåt hur hon antagligen har mått inombords. Hon har haft ups-and-downs som vem som helst, men som sagt...hon har varit och ÄR en unik människa, en speciell pärla om jag får säga det själv. Hon har svårt att ta komplimanger och fina ord, tycker alltid att det blir "to much". Hon är en fena på vitsar...gärna grova.
På sista tiden har hon inte varit lika mycket "på hugget".
Inköpen - nu blir det på sin höjd en gång i veckan och då glömmer hon ofta inköpslistan.
Tvätten - förut var det ett par maskiner en gång i veckan, nu blir det kanske totalt en maskin var fjortonde dag. Prata inte om att stryka tvätten... kanske, om jag ber om det, men bara då.
Disk och undanplock - nu är det kanske en gång i veckan - för jag är ju inte hemma så mycket och stökar till det.
Städning - ja hon säger att det inte är lönt att städa nåt vidare just nu, det springer ju hantverkare i lägenheten hela tiden. Hon inbillar sig att det kommer att vara hantverkare här hela tiden, så städningen.. ja den har inte blivit gjord på några veckor...och hon säger att det lär dröja innan dammsugaren och moppen tas fram igen...
Matlagning - innan var det varje dag - nu blir det på sin höjd "storkok" kanske två gånger i månaden.
Ekonomin - detta är nog det enda som fungerar - räkningarna betalas punktligt, så fort min lön kommer in på kontot.
Goda vänner på bjudning - ja det är evigheter sen. Hmm...var det nyårsafton 2009 senast????

Varför har det blivit så här? Jag funderar på att göra mig av med henne, jag vill få ordning på mitt liv igen. Jag vill få tillbaka den glada, optimistiska, påhittiga damen igen. Hon som var mer pigg än trött varje dag....

grrr...

Igår när jag kom hem hade golvläggaren fortfarande inte varit här. Typiskt. Då kommer han väl idag. På min lediga dag.
Igår när jag kom hem hade iallafall fastighetsskötaren varit här och satt tillbaka hyllorna i mitt skafferi. Jag bor alltså i en underbar lägenhet men med en lite omodern köksinredning, ja alltså...inte så, egentligen. Det är gammalt stuk på inredningen, men jag älskar det ! Jag har bl.a. ett skafferi med väggfasta hyllor. Som min gode vän (han som brukar låna ut sin bil till mig)...borrat och pluggat upp, efter mina instruktioner. Hyllorna var fastskruvade på reglar som i sin tur skruvats fast i väggen. De satt stenhårt. Precis...de SATT stenhårt. Igår hade alltså hyllorna kommit på plats igen. YES !! Nä, så var det inte. Alla hyllor och reglar som fastighetsskötaren tidigare hade tagit bort....var limmade på plats! Jag tog i varje hylla...kände med ett lite tryck...och sen ett bestämt ryck...så var allt löst igen! Ja, jag måste ju känna om hyllorna sitter bra, eller hur? Fan också! Ja fastighetsskötaren får komma tillbaka och göra om rubbet - när jag står bredvid. Grrr.

Igår pratade jag med min son i London. Via Skype. Jag älskar Skype - och min son! Fast inte i den ordningen. Jag har dessutom en son till, så Skype kommer först på tredje plats. Men sen finns det givetvis andra människor och prylar som kommer före Skype...
Min son och jag pratade i ett sånt där videosamtal via Skype igår....länge!!! Det är härligt att kunna föra ett samtal och ses på det sättet!!! Vi snackade till kvart i två på natten...jag skulle ju vara ledig nästa dag (idag alltså) så det var väl ingen panik precis.
Jag satte klockan på tio och somnade nästan direkt. Halvåtta är det någon som KNACKAR på dörren. Ja, det var ju bara att stiga upp och gå och öppna. En "ny" hantverkare stod utanför - detta var han som skulle brandisolera rören... Så mycket var det med den sovmorgonen !!

onsdag 20 oktober 2010

sova offentligt

Tänk om man hade kunnat trycka på nån rewind-knapp för att ta bort något. Alltså spola tillbaka och göra om och på ett annat sätt. Då skulle jag gjort det bums...Denna morgonen började ju lite stressigt.. Jag åker tåg till och från den stora staden där jag jobbar. På morgonen läser jag nåt, typ nån spännande kriminalroman, hela vägen...till Svedala. Sen somnar jag. Samma på vägen hem, fast då somnar jag nästan direkt...först efter att tågvärden sett min biljett. Idag hände något som jag snabbt skulle tryckt på rewind-knappen för att bli av med och låtsas som om det aldrig hade hänt.
Jag somnade...ni vet när huvudet hänger i en obekväm sned vinkel..och man bara sover, sådär med halvöppen mun lite slappt. Sådär sov jag nog i 40 minuter och vaknar med ett ryck när jag hör att de ropar ut slutstationen i högtalaren. Jag stänger munnen snabbt, jäklar vad det knakade i käkleden, låtsas som ingenting...och känner att det stramar på hakan....tar upp handen och känner något...det är troligtvis en tunn sträng av intorkad saliv...som ett snigelspår ungefär. Fräscht! Fan, tryck på rewind-knappen nån! Eller knäpp med fingrarna och trolla bort mig!
Jag får sätta mig i en annan vagn imorgon....

vilken morgon

Vissa mornar skulle jag vilja hoppa över. Den här morgonen var just en sådan. Ibland går allt på ren rutin...väckarklockan av, morgonrocken på, vattenkokaren igång för att fixa kaffe, göra en knäckemacka med ost och så läsa lokaltidningen, stående vid spisen.
Efter det här brukar det som vanligt bara flyta på...badrummet nästa...idag blev det en snabb-dusch... men sen....sen gick ingenting som jag hade tänkt mig. Jag använder en kajalpenna till ögonen, alltså av med glasögonen. Drar med pennan...och så gick spetsen av. På med glasögonen och fram med vässaren och satte igång. Kollade och spetsen var ok. Av med glasögonen och drar ett nytt tag...spetsen av igen. Men vad fan...på med glasögonen och letar fram en av de andra fyra kajalpennorna jag har. Där var en med spets. Av med glasögonen...och drar ett nytt tag.....spetsen av...jä*la skit.....Jag tar fram min mascara istället. Klart!
Lite luktegott vill jag ju också ha. Tar fram min roll-on - ser att det är lite kvar i botten. Vänder den upp och ner och ser hur det rinner ner till kulan....sakta, sakta. Börjar rolla i den ena armhålan...händer ingenting. Inte minsta lilla luktegott kommer på plats. Jag byter armhåla - håller fortfarande flaskan upp och ner och provar igen. Händer absolut ingenting. Kulan rullar runt men det kommer inget luktegott. Grrr, jag ger upp. Tar fram en annan roll-on, skakar lite på den, HÖR att det finns något i, skruvar av korken och provar att rulla runt kulan. Den sitter som berget, stenhårt! Den har alltså torkat fast, men skam den som ger sig. Jag vrider på kranen och låter varmvattnet värma och "lösa upp" kulan. Ja, fanskapet rör sig. Attack till armhålorna !!! Shit det händer ingenting.... ställer tillbaka den på hyllan. Det får bli DYR parfym istället (Jennifer Lopez). Ja den är kanske inte sådär jättedyr...men att ha i armhålorna...nja kanske inte vad jag tänkt mig... Snabbt med tandkräm på tandborsten - svisch, svisch, svisch med borsten i munnen typ...sen var det klart.
Ja sen är klockan så mycket så jag springer in i rummet, på med trosor och bh, drar på mig byxorna och knäpper. Men vad är det för nåt tjockt korvigt vid låret? Fan jag hinner inte kolla..på med tröjan... ut i hallen för att ta på resten. Shit vad klockan är mycket! Rusar ner på gården och tar cykeln till stationen och hinner precis med tåget till den stora staden....

PS. Det där tjocka, korviga vid låret....jag tog av mig trosor OCH byxor samtidigt kvällen innan...det där tjocka korviga var alltså gårdagens trosor som följt med i byxan....pinsamt!

tisdag 19 oktober 2010

tankegångar

Ibland får jag konstiga tankar. En del är såna som man nästan kan bli tokig på. Andra är bara...ja helt enkelt tänkvärda. Ibland undrar jag om det är någon annan som tänker likadant. Eller om det är någon mer än jag som över huvud taget har tänkt det.
Om superlim är så jäkla super - fäster på allt överallt, på ingen tid alls nästan - varför fastnar det inte I TUBEN? Konstigt...
Om man mot förmodan skulle klistra fast en smörgås på ryggen på en katt - jo jag vet...det gör man ju inte - men OM... och släpper ner katten från fem meters höjd....kommer katten att landa på fötterna eller mackan med smöret neråt? Hmmm...
Om man - mot förmodan - skulle få för sig att kväva en smurf...jo jag vet, hur tänker jag?...men OM man skulle göra det - vilken färg får då smurfen i ansiktet? Visst är det en konstig tanke...eller?
Sen har jag tänkt på en annan sak....varför använder man sexiga underkläder när det sägs att kärleken är blind?? Bara en sån sak....
När jag ibland använder min super-duper-hemliga penna med osynligt bläck....kan jag helt plötsligt börja fundera på....tänk om bläcket tagit slut? Hur ska jag veta det?......

måndag 18 oktober 2010

möblera

Feng shui. Man kan tydligen möblera sitt hem enligt denna "tradition" eller modell. Det handlar väldigt mycket om väderstreck, placering av möbler, prylar och färger. Jag tänkte att jag skulle se hur mitt hem fungerar enligt denna lära.
Jag börjar i hallen. Enligt Feng shui ska den vara ljus och välstädad så att Qi kan strömma igenom...för om hallen är stökig så stoppas den här Qi och kan inte ta sig vidare. Jag inbillar mig att Qi är en ande eller nåt...tror jag. Eller någon form av kraft. Min hall är väldigt välstädad just nu. Det är nog det enda rummet som ser ut som vanligt. Jag ligger bra till....
Vidare till vardagsrummet...som enligt Feng shui ska vara som en öppen famn, man ska känna sig välkommen och känna sig som hemma...ja det gör jag verkligen. Det är ju hemma för mig. Sen sägs det att man inte ska placera möblerna längs med väggarna så att det blir en stor tom yta i mitten. Fan, där åkte jag dit. Mina möbler är placerade mot ALLA väggar som finns i vardagsrummet, men bara för det blir det ändå ingen stor tom yta i mitten - för det finns inte någon plats kvar. Jag har en liten gångstig i mitten för att kunna ta mig fram till fönstret...
Soffor och fåtöljer ska ha höga ryggar enligt Feng shui för det symboliserar att de som bor i hemmet har stöd i ryggen. Yes - det har jag...höga ryggar på möblerna, alltså har jag stöd i ryggen när jag ligger och slappar framför Tipsextra på lördagarna....Sen var det något med att ha vackra prydnadsföremål på strategiska platser så att ögonen får något att njuta av. Prydnadsföremål....hmmm...jag tänker att det kan vara en tavla - och jag har just nu EN tavla - snygg så in i Bellman - mittemot soffan. Den ser jag på varje kväll...och njuter. Sen var det nåt med hur man placerar möbler och annat enligt väderstreck också. Det var invecklat. Jag tror jag hoppar över det.
Sovrummet. Mitt är alldeles tomt just nu. Jag ska ju få nytt golv denna veckan, vilken dag som helst. Men det var en massa saker att tänka på. Som till exempel var sängen är placerad....inte direkt under eller framför ett fönster för då sover man oroligt. Inte ha något hängande över huvet ("myggnät" eller sänghimmel?) för det betyder tydligen att man blir nedtyngd av bekymmer. Men...utan myggnät över sängen...då kan man inte sova med öppet fönster på nätterna på grund av alla små knott som flyger in och BITER en. Men det kan tydligen kvitta att man kommer att se ut som man har röda hund eller nån annan prick-sjukdom.
Det var bara en sak som jag tyckte var toppen när det gällde Feng shui i sovrummet. Först måste jag berätta att i sovrummet ska man aldrig någonsin ha något som symboliserar vatten - för då ska man tydligen drunkna i sina drömmar. Ja det var inte det jag tyckte var toppen, utan undantaget "det är helt ok att ha ett glas vatten på nattduksbordet". Toppen! Då har jag nåt att lägga löständerna i !
Näe, jag skiter i Feng shui... Jag ställer möblerna som JAG VILL. Jag ska bara försöka komma på något snyggt och trendigt namn på min stil....

söndag 17 oktober 2010

baksidan

Det finns ställen på kroppen som jag inte själv kommer åt att se. Det är dumt. Mycket dumt. Som till exempel hörselgångarna. Hur i hela friden ska jag kunna se in där? Om jag nu vill och behöver det alltså. Sen finns det ju andra ställen. Ni får själv fundera på vilket ställe som är ganska omöjligt att kunna "inspektera" på ett bra sätt....
Jag hamnade i en sådan omöjlig situation nu i helgen, det kändes inte riktigt bra. Jag försökte vända och vrida mig mot badrumsspegeln, men fick ingen bra vinkel och sen var jag dessutom för långt ifrån. Fan! Aha tänkte jag, jag har ju en sån där makeup-spegel med en vanlig och en förstorande spegel...jag placerade den på toastolen och försökte "backa in och ner" för att hamna rätt....men jag hade inget bra ljus så jag kunde inte se nåt... Alltså hur gör man i ett sånt läge? Jag gav upp. Jag får se hur det känns nu i veckan...får kanske ringa farbror doktorn och boka tid.
Sen kom jag på en jäkla bra idé...en lösning för att kunna komma åt och se såna här "dö-utrymme" måste ju vara att använda en sån där tandläkarspegel....... ni vet ett sånt där instrument med en liten vinklad spegel på längst fram... fast den får ju självklart vara MYCKET större. Kanske hade det fungerat.

lördag 16 oktober 2010

olika smak

På jobbet har vi gratis frukt. Just det, gratis. Vi får äta så mycket vi vill, nja det var kanske överdrivet, inte hur mycket som helst...kanske till man skäms. Det är ju inte så att jag äter sju bananer, fem äpplen och två apelsiner varje dag...men nån frukt slinker alltid ner. Slinker? Vad är det för ett ord? Hmmm.
På tal om frukt, idag när jag var på Willys, på fruktavdelningen - jag spanade efter icke-ringmärkta-objekt...NEJ det gjorde jag inte alls (...eller?) Jag skulle köpa lite frukt, men fick genast problem. Man kan ju aldrig veta hur frukten smakar? Jag blev sugen på att köpa clementiner, men tänkte på de vi har på mitt jobb. De är så sura...ni vet, så jäkla sura att det blir en sån där grimas så det ser ut som man ska imitera nån liten fågel med läpparna...och man nästan får tårar i ögonen. Undra om Willys clementiner kommer från samma leverantör som de som vi får till mitt jobb? När jag nu inte vet hur clementinerna smakar, chansar jag och tar...fyra stycken. Är de sura gör det ingenting om jag kastar dessa fyra... När jag ändå står där och velar tänker jag - tänk om de smakar - som clementiner ska göra? Som får en att tänka på julen, när de är så söta så jag äter hur många som helst... Jag lägger genast ner en till i påsen. Samtidigt som jag inte vill köpa för många, vill jag ju inte heller köpa för få. Jag kan i värsta fall cykla tillbaka imorgon och köpa fler. Vad tror ni att jag gör sen? Jo...jag går till apelsinerna. Fan, det blir samma dilemma här. Hur smakar just dessa? Jag bestämmer mig för att strunta i apelsiner, vänder på klacken, och krockar med expediten som jag pratade med häromdagen....shit...blicken ner, ett snabbt "ursäkta" och sen iväg...

(Clementinerna var jättegoda...fan att jag inte tog fler än fem!)

stånd eller förstå-nd

Jag har haft stånd i Sjöbo. Ja det är inte jag som haft ståndet, utan min goaste väninnas föräldrar hade det. Men, nu blev det galet igen. Jag menar att min vänninas föräldrar hade ett försäljnings-stånd i Sjöbo. På Sjöbo Marknad. Jag hjälpte till i detta stånd, förlåt... försäljningsstånd. Vem har kommit på att det ska heta så? Oavsett om det heter den korta varianten eller den långa... Det kan väl kallas bord... försäljningsbord? För hur det än är...alla de som håller på med någon sån här försäljning, antingen på marknader eller andra tillställningar...så säger många av dem till exempel: "Jag har ett stånd på julskyltningen".. eller "jag ska ha stånd på Trelleborgs marknad"...Hmmm.
Idag på förmiddagen satte jag mig (invirad i en filt) på balkongen och drack morgonkaffet, tittade ut över torget där jag bor...för i min stad är det loppis-försäljning på torget varje lördag. Jisses vad många stånd jag såg - försäljningsstånd alltså!

som det ändrar sig...2

För ett tag sen umgicks jag med en annan man...ja det var också härliga tider...inte att jämföra med tidigare upplevelser dock.
Han lärde mig att alltid använda små underlägg, du vet såna som man har till flaskor eller glas. Skulle vi slappa framför TV'n och dricka nåt, då kom underläggen fram. Han var rädd att det kunde bli fläckar på glas-skivan på soffbordet. Men tänk själv....hur får man bort vin- eller kaffefläckar, eller annat blött eller varmt, på en glas-yta??? KAN det bli fläckar??
Sen ville han alltid att vi skulle använda hemvävda (dock inte vävda i hans hem) "tabletter" när vi åt middag vid det stora matsalsbordet...där det alltid låg en vit manglad linneduk...och just det...inte glömma underläggen till glasen... Sånt var viktigt.
Han var väldigt bilfixerad - i sin egen bil, av ett speciellt DYRT märke. Det fanns inte någon på världskartan, som fick köra om honom...det var väldigt viktigt. Skulle han till exempel få syn på någon Audi eller Mercedez i backspegeln, som började närma sig....då satte G-kraften in ! Vid ett sådant tillfälle tittade jag samtidigt i en liten fickspegel....shit vad kinderna trycktes in...
Han ville väldigt sällan, eller rättare sagt aldrig, tacka ja till någon tillställning (ofta barnfria sådana) om han hade sitt "barn" hos sig...varannan helg...Ja det är ju härligt med ett sånt tänk...för det är ju då man definitivt inte ska ordna barnvakt, utan då ska man självklart umgås och ha kvalitetstid och finnas på plats. "Barnet" var 15 år.....
Umgås jag fortfarande med någon av dessa män som jag berättat om? Självklart inte...jag har ju mycket kvar att lära mig!!

fredag 15 oktober 2010

ROFLMAO ???

Jag fick ett uppdrag - som troligtvis skulle vara skitsvårt att knäcka - av min son...

Men, min älskade unge man - du har missat en bokstav.... Det räcker inte med R O F L M A O.
Det ska in ett T - så att det blir R O T F L M A O.....


This was a piece of cake......for a smart one like me  ;-))))    

Rolling on the floor laughing my ass of       !!!!!








                                     

hjälpa en kompis

Jag måste bara berätta....det handlar om en kompis till mig. Hon berättar så här:
På mitt jobb finns det en kille som är lite speciell. Vi har inte träffats mycket, men det har "klickat" sen första stund - alltså som om vi känt varandra innan och där man inte behöver "pinka revir", ja ni fattar säkert .... men jag tycker att det känns...det känns när vi träffas. Eller det är kanske bara jag som känner så? Det är väl egentligen inget konstigt så, men jag blir glad när han är i närheten. När vi pratar om något kan han helt plötsligt kommentera det och bara glo på mig, fullt allvarlig fixerar han mina ögon och bara väntar på mitt svar. När jag försöker komma på nåt att säga, blir jag varm och....ja jag vet inte, svara kan jag knappt, eller så försöker jag ge honom ett "dräpande" svar...och sen blir det en massa skratt. Ja det är svårt att förklara....Han har underbara ögon...och vilket leende....ja han är skönt knäpp.  Idag ställde han sig....på en halv meters avstånd (tänk dig; 50 centimeter...då står man bra nära)....tittade mig i ögonen och sa...."hur har du haft det idag?".... vad fan svarar man...och vad gör man??? Ja, för det första kändes det skönt äckligt obehagligt....sen har det helt plötsligt gått för lång tid för att jag ska kunna svara normalt...och sen vet jag inte vad han håller på med, vad han tänker eller tycker eller om det är allvar eller han bara driver med mig....eller om han tror att jag är intresserad..
Alltså vad ska jag göra ? Jag tycker att att han är jävligt charmig, riktigt jävla go.... men jag vill kunna "sätta honom på plats" med något....antingen genom att säga vad jag tycker..att jag är intresserad - men det vågar jag inte....eller så får jag fråga honom vad han håller på med - men det vågar jag inte heller...

Sa jag att det handlar om en tjej-kompis till mig?? Tips och idéer ?

hungrig

En kollega på jobbet ville byta arbetspass idag...och det tackar man inte nej till. Eller jo, det skulle jag ha gjort egentligen - vem tycker om att gå upp halv fem på morgonen när man hade kunnat sova till åtminstone åtta.... Nåja, bytt är bytt och kommer inte tillbaka. Nu fick jag iallafall möjlighet att sticka in på Buttericks och köpa en peruk och lite smink till min son som ska på maskerad, utklädd som...ja jag har glömt namnet... Paul nånting.....men det är en av killarna i Kizz.
När jag kom hem var jag vrålhungrig - öppnar kylen - och OJ OJ OJ...vilken syn som mötte mig. Mögel på osten, Kalles randiga - klämd på på tvären och längden och bara typ en centimeter kvar (hur man nu kan gissa sig till den mängden??), en mjölk som det stod 12 oktober på....Sen fanns det en burk löksill med några stackars bitar kvar i, som jag minns att vi senast åt av runt midsommar....och lite andra såna där udda saker - mango chutney, ketchup, dijon senap, lingonsylt.... Jippie....hmmmm...not! Men jag hade 10 ägg...så då fick det bli lite "ägglossning"....förlåt jag menar självklart omelett.
Eftersom jag var så jäkla hungrig så kunde jag inte vänta till allt blivit klart.....utan tar givetvis en halvstor bit - varm så in i he....- stoppar in det i munnen....kan ni se det framför er? Hur man försöker hålla munnen öppen och flyttar omkring det för att inte bränna sig...försöker tugga och...drar in luft....och så SVÄLJER man....  Det känns...HETT....från munnen och ner i magen. Helvete! Då var jag tacksam att jag hade en öppnad vinflaska (tack för skruvkorkar!) så det var bara att svepa ett glas vin....tur att det hjälpte...NOT...nu blev jag ännu mer varm.

som det ändrar sig....

För några år sen umgicks jag med en man i en större stad på skånska "västkusten". Det var tider det.... Vi träffades ungefär varannan helg under nästan ett år....ja jisses....den här mannen lagade underbar mat och han var fantastisk duktig på viner som han bjöd mig på. Det var faktiskt han som "lärde mig" att tycka om rött vin.....Ja han var fantastiskt duktig på annat också.....Han tog mig till höjder, som åtminstone inte jag varit i närheten av tidigare...men det är en annan historia....
Under de här helgerna var det bara "relax" som gällde...ingen tv - bara musik...han hade så jäkla många cd-skivor....med många olika artister som jag sen fortsatte att lyssna på.... vi åt och drack....vi pratade om allt och lite till....relationer, gamla minnen, boende, musik, jobb, eget företag...you name it....vilken energi jag hade när jag kom hem....och vilka tankar....
Nu jobbar jag varannan helg....på ett helt annat sätt.

torsdag 14 oktober 2010

gratis !!

Allt som är gratis är trevligt!!
Gratis skumpa och lite snittar på nån bio-premiär är inte helt fel. Fast nu blir det ju aldrig nåt sånt "maffigt" i min lilla stad...
Gratis smakprover i butiken....ibland nåt riktigt gott....ibland sa jag.
Gratis små tvålar och schampo på hotell.....(nu brukar jag inte frekventera hotell så ofta)....slutar oftast med att jag får utslag och kliande eksem....men prylarna är gratis!

Gratis motion....ni vet, vardagsmotion. Hoppa av bussen nån hållplats tidigare och gå resten till jobbet. Tag trapporna istället för hissen. Cykla istället för bil, buss eller tåg. Ja, det finns ju en hel del såna tips...och allt är gratis.
Jag har ju börjat ett nytt jobb....i en annan, STOR, stad. Såååå mycket gratis motion jag fick möjlighet till!! När jag väl kommit fram till den stora staden med tåg...så går jag till jobbet....ca 25 minuters härlig promenad...och sen blir det promenad (ca 25 min) till tåget när arbetsdagen är slut.... GRATIS MOTION - och det är ju inte helt fel.
Hur det har gått ?? Ha ha ha, hur det har "gått" !!! Jo det har gått jättebra.... Jag har gått EN gång, eller förlåt, jag menar TVÅ gånger.... Dit och tillbaka....första arbetsdagen! Att det inte har blivit mer är för att jag tar bussen istället...men jag hoppar av en hållplats tidigare....man får inte va dum....OCH....på jobbet tar jag ALLTID trapporna i huset, när alla andra tar hissen! Så LITE gratis motion får jag....

onsdag 13 oktober 2010

spaning....

Jag fick ett tips.Tack älskade vän!! Det lät fantastiskt!  Det måste ju provas !!! Omgående !!
Jag cyklade iväg till Willys för här skulle jag tydligen kunna hitta "Prince Charming"...bland frukt och grönsaker!
Planen var att jag skulle placera mig bland grönsakerna och spana in snygga karlar, se vilka godsaker de valde...OCH hålla koll så de inte var "ringmärkta". När jag då hade spanat in någon trevlig karl, skulle jag snyggt och smidigt - hur nu det skulle gå till - välta ner lite frukt och på så sätt förhoppningsvis få lite hjälp av den här mannen att plocka upp allt igen....och på så sätt få kontakt. Idén var lysande !! MEN...det där med "ringmärkta" blev genast svårtolkat....jag spanade in en väldigt trevlig man (inte "ringmärkt"! YES!) och såg att han klämde lite härligt på några nektariner innan han tog en påse och la ner några. Han fortsatte mot apelsinerna och gjorde samma sak där. Han var definitvt intressant! (Vilket tips jag fått - resultat SÅ snabbt - min älskade vän ska få en stor blombukett efter detta....) Jag tog några snabba steg mot honom, jag nästan nuddade honom... och räckte mig efter äpplena som låg bredvid apelsinerna...tar en av de understa, så en hel del börjar rulla och givetvis rullar de över kanten och ner i golvet..."hoppsan" säger jag och försöker hålla kvar de andra, samtidigt som jag vänder mig om för att se var mannen tagit vägen....om jag kanske kunde få lite handräckning....ser honom...som i ett skimmer....stå och krama om nån tjej och säger "älskling, har du hämtat mjölken?"....Men va f*n....han skulle ju va singel !!!!  Men så här skulle det ju inte gå till....mannen verkade ju vara ensam...jag hade spanat in honom ett bra tag...nåja tre-fyra minuter iallafall..... Ok, nya tag - nya insatser, jag skulle bara plocka upp äpplena först....

Ja, den timmen som jag cirkulerade bland frukt och grönsaker gav tyvärr inget resultat - inga fler intressanta män visade sig i närheten av mig, bara någon enstaka herre med rullator... och visst...jag är ju även på jakt efter ett fordon - men kanske inte en rullator.... Vad hände mer under tiden jag spanade? Jo, jag fick ju en av de anställda att komma fram och fråga om jag letade efter något speciellt...och då var det svårt att säga sanningen - så jag klämde till med att jag letade efter "jordärtskocka"...och då pekade hon och sa att de ligger där, inte här bland äpplena....Hmmmm....
Jag ger inte upp även om jag alltså inte lyckades hitta någon "Prince Charming"....denna gången och på det här sättet!!

tisdag 12 oktober 2010

kontaktannons? hmmm

Hur presenterar man sig själv...och sina "önskemål" på ett intressant och roligt sätt? Hur skriver man så att någon skall få ett leende på läpparna? Det är svårt, jäkligt svårt....men kanske nåt sånt här:

"Jag är en självgående och glad tjej som bor helt underbart. Nära både till skogen och havet... Är en helt vanlig tjej, vad nu det innebär, men givetvis ovanlig för dig... Jag gillar att röra på mig, men självklart även att softa....varför inte till sporten på TV?
Jag är positiv och har lätt för att skratta. Öppen för nya möten och utmaningar. Tycker det är kul att prova nya saker.
Jag gillar sällskap och närhet men behöver också mycket "egen tid".
Har två unga män som jag älskar innerligt av hela mitt hjärta, men vi bor inte tillsammans.

Jag söker en man som jag kan prata, skratta, gråta, diskutera och vara tyst med. En man som jag kan ha roligt och tråkigt tillsammans med. Vet inte vad eller vem jag söker...men DU som läser detta har kanske just DET och är kanske just DEN som jag behöver....så nu är det upp till dig att tala om för mig varför just DU är den jag söker....
Vi kan ju börja med att träffas, så får vi se vad det leder till.... Tycker vi då att det känns bra kommer vi troligtvis att fortsätta träffas...
Utsidan gör att man attraheras av varandra, men insidan gör att man vill stanna kvar och lära känna personen bättre. Utseendet är viktigt, MEN det är kemin som är avgörande...! "

Kan den texten vara något? Är den tillräckligt intressant, och framförallt, är den tillräckligt "rolig" att läsa? Skulle jag våga sätta in den på någon kontaktsida? Nä, jag tror inte det....för OM jag skulle sätta in den...och OM jag skulle få något svar...då är det helt plötsligt upp till mig vem jag ska välja... Hoppsan hejsan...det där sista lät lite väl djärvt... vem tror jag att jag är? Jag tror ju inte att jag kommer att få så många svar, så att skriva "välja" låter lite väl fräckt....
Nä, jag får fortsätta fantisera om att möta drömprinsen i något annat sammanhang...kanske på tåget...i den stora staden... eller på mitt nya jobb?? Jo visst, keep on dreaming !!

jaha....

Ligger i sängen....klockan är nästan åtta.....funderar på om jag ska sova en stund till...när det KNACKAR på dörren. Hmmm, det kan ju vara vem som helst (förhoppningsvis) kanske någon hantverkare, ska jag eller ska jag inte öppna? Jag bestämmer mig för att öppna - men var i hela friden är min morgonrock?? Jag hittar den inte i sovrummet - och jag kan ju inte fara runt och leta efter den i resten av lägenheten - för ÄR det en hantverkare, då knackar de först INNAN de går in med huvudnyckel.... Alltså fick jag vira täcket om mig och gå och öppna...och mycket riktigt - det VAR en  hantverkare - en rörläggare dessutom. Varför säger jag alltid nåt dumt i en sån situation ? Eller rättare sagt, varför måste jag förklara varför jag INTE har morgonrocken på mig??? Han, rörläggaren alltså, bryr sig ju inte om mig ett dugg egentligen, han vill bara komma in....ja alltså till köksutrymmena där rören skall läggas eller sättas eller vad de nu ska.... 
Nu får jag passa på att fixa frukost.....och jag kan väl sitta i soffan och äta...

måndag 11 oktober 2010

..ännu mer funderingar

Vilket liv man (JAG) lever....jag står upp i köket när jag äter, för jag har ju inget bord eller stolar där, och sen kan jag inte heller sitta vid matbordet i vardagsrummet ....för där står ju fullt med torrvaror från mitt skafferi och annat "smått och gott" från köksskåpen....alltså ingen direkt mat-ro vid måltiderna.
Sen står jag upp när jag cyklar till stationen...för jag är ju självklart alltid ute i sista minuten....
Sen oroar jag mig för hur länge vinet klarar sig i sin bag-in-box när man väl öppnat den och druckit TVÅ glas....jag kanske får ta lite ikväll ?? Jag är ju ledig imorgon och kan sova länge.... MEN, då kommer kanske (förhoppningsvis) någon hantverkare och GÖR NÅGOT i köket eller badrummet, för nu har det stått still väldigt länge! Ja hålen till de nya rören är borrade....men sen har det inte hänt nåt mer. Nu är jag trött på att ha rörigt !!!! Jag vill städa och få iordning och kunna bjuda hem lite goda vänner och ha lite PARTY !!

funderingar

Har tänkt en del på lustiga "förkortningar" av olika uttryck....
SMYLS till exempel - Spare Me Your Life Story...ja den säger en del, på ett lite trevligt sätt, eller ??
OMG såg jag för ett tag sen...och fattade nada....men sen förstod jag att det betyder Oh My God...

Sen finns det andra ord som förkortas med bokstäver och med "ljudade bokstäver" och på engelska ...och poängen med det är för att man ska skriva så LITE som möjligt...och FÖRLÅT MIG för det som kommer...men alltså  FU.......F för Fuck och U läser man som den engelska bokstaven U som i You....    Fortsätter man så här kan man skriva FU2.........Här kan du ju själv försöka med bokstäverna och "ljudandet" och engelskan....Vad kommer du fram till?  Lösningen längre ner.
Just nu kommer jag inte ihåg alla....Kan du fler såna här korta ord??

Häromdagen fick jag en konstig fråga av en kompis.....hon berättade att hon ofta fick konstiga förkortningar i sms och mail, och hon fattade ingenting....Hon förklarade att det var  "en massa streck, böjda figurer, kolon och semikolon...men vad i hela friden betyder det?" Jag bad henne rita och förklara...och då förstod jag vad hon hade haft problem med...fy vad jag skrattade !!! (Jag bad henne om ursäkt för det!)  Men jag förklarade för henne vad det handlar om - och då skrattade hon också!!

Här kommer lite av det hon ritade:     ;-)    :-(    :-/    ;-))))   :-P   osv.... Fattar du ??






FU2 = Fuck You To

söndag 10 oktober 2010

larm

Jaha...då har man varit med om att ha satt igång överfallslarmet!! Det handlar om en liten dosa man fäster i byxlinningen eller fickan...ja ni fattar säkert. Ett larm som man skall trycka på om man hamnar i "speciella situationer"...jag behöver nog inte berätta mer....Nåja...jag har ju använt såna larm på andra jobb ... så JAG VET JU hur "känsliga" de är... hmmm, eller har jag glömt det ?? Iallafall, jag råkade trycka till höften mot dörren som jag skulle hålla öppen.....och vips så var larmet igång....Jäklar vilket ljud !!! Mina två härliga arbetskamrater bara gapflabbade åt mig när jag sprang in på kontoret för att läsa instruktionerna om "detta ska du göra vid falsklarm".... Som tur var så slapp jag gå ut och möta farbror polisen (två gånger samma helg) och berätta att jag var "den skyldige"... PINSAMT !!

Eftersom jag var ledig två dagar i veckan som gick och nu har jobbat två dagar....har jag fått för mig att det är tisdag idag....men det är det ju inte....det är bara söndag..... Alltså, är det åldern ???

lördag 9 oktober 2010

typiskt...

Vilken lördag....med lånebil och allt....
Det började med att det var nykterhets- och körkortskontroll strax utanför Ystad....jag hann inte ens komma upp i någon hög hastighet på E65:an...så står farbror polisen där och viftar in mig till sidan. Nåja....jag hade varken druckit igår...och jag var inte heller sugen på ett glas vin till morgongröten...så att blåsa i den där manicken var inga problem...sen var jag självklart glad som ett litet barn att få visa upp mitt NYA körkort. Farbror polisen var jättenöjd så jag fick köra vidare.
När jag kom fram till jobbet visste jag redan var jag kunde parkera - för det hade jag ju kollat med mina arbetskamrater innan.... Jag hade tömt spargrisen kvällen innan, för jag hade koll på att det skulle kosta en hel del....lägger på peng efter peng efter peng...och slutade när p-avgiften räckte till 17.32 - trycker på knappen för biljett - och får fram en biljett som räcker till MÅNDAG 17.32....hmmm... Jag hade alltså lagt på 85 kronor för GRATIS HELGPARKERING.... Sånt är BLÄ!!!
När jag kollade med mina kollegor på jobbet så säger dom bara; "Såg du inte vad det stod på skylten och på p-automaten?"......Jo visst, det kollar man ju jäkligt noga.....fem i sju på morgonen!!!!

fredag 8 oktober 2010

lugnt

Snart är även den här lediga dagen slut....skall strax gå och hämta bilen som jag ska låna i helgen. BILEN med stort B...en Chrysler Stratus cab....automat...rena rama lyxåket för mig...och egentligen även livsfarlig. Det är fan bara att trycka plattan i golvet och så är man uppe i 160 km/h...och har kört om nån BMW eller Audi...sånt är kul...nä jag skojar. Jag bryr mig inte om att köra om speciella bilmärken, jag kör bara om de som kör för sakta... Fast ibland är det kul att vråla förbi....gärna nercabbat....hahaha...
Bilen med stort B lånar jag av min goe vän, han som håller på att förlora synen......som ALLTID ställer upp för mig!!! TACK !!

fredag

Ännu en ledig dag....rätt coolt faktiskt....men det är ju ingen annan som är det. Ingen som jag känner iaf. Ledig dag betyder att jag kan sova länge - jag vaknade halv åtta.
Just nu ser min lägenhet ut som ett bombnedslag. Anledningen till detta är några stycken.  För lite drygt en månad sen flyttade min son till London. Inte for ever hoppas jag. Han själv säger "minst två år"... Allt som han inte skulle ta med sig, har hamnat i mitt vindsförråd - som givetvis fick städas (det behövdes!!) och tömmas på onödiga "lagervaror"...som hamnade i lägenheten innan de skickades vidare till loppis. För att göra en låång historia kort ang bombnedslaget - det skall bli nya stammar i huset. Detta betyder att underskåp och skafferi i köket måste vara tomma för att de skall kunna borra hål för att lägga (eller sätta??)  nya rör - så alla mina grytor, stekpannor, bakformar, soppåsen och alla torrvaror står nu på bordet i matrummet. Köksbordet och stolarna står också i matrummet. Mikrovågsugnen också! Som om inte detta var nog....badrummet skall också fixas med nya rör...alltså är det undanplockat där också....OCH....jag skall få en nytt golv i sovrummet....om några dagar...alltså måste allt i sovrummet plockas ut..... JIPPIE !!!!
I love it !! .....NOT !!!
Den här historien blev inte speciellt kort egentligen....jag höll på att glömma....GIVETVIS måste ju alla hantverkare göra saker i källaren också. Detta innebär att jag även varit tvungen att röja undan lite i mitt källarförråd....för det skall ju borras hål där också.... Grrrr....
Nu skall jag fixa till mig och gå en sväng på stan, köpa nåt för mina presentkort som jag bara har haft liggande ett tag, ordna blommogram till en härlig kvinna som firar 75 år imorgon.... Det är härligt med lediga dagar....men det innebär att jag skall jobba i helgen.
Ha det gott alla!!

torsdag 7 oktober 2010

Facebook....

Jag har haft Facebook ett tag....jäkligt kul faktiskt. Ett tag var det så jäkla kul och intressant att läsa vad som hänt nära och kära och andra härliga människor...så då loggade man in varje dag bara för att läsa det senaste i FB-världen....men det är ett tag sen. (Nu har jag tagit bort många av mina FB-kontakter, så nu slipper jag vissa "problem"....) 
En dag upptäckte jag att jag satt och retade mig på andras inlägg - vad de gjort under dagen, vilken affär de handlat kvällsmaten i, vem barnen skulle leka med, om någon köpt en I-phone som vissa var så jävla avis på, vad som skulle ätas på kvällen och all annan värdelös information - tyckte och tycker jag iaf. "SMYLS" sa min son att jag skulle skriva som kommentar till deras inlägg. SMYLS??? Du menar SMILE? Näe, sa han....varenda dag berättar du för mig vad vissa av dina FB-kontakter skriver, och du mamma, du blir så jäkla irriterad varje gång. Skriv SMYLS som kommentar...sen får du se vad de svarar.... Hmmm....jag har fortfarande inte skrivit bokstavskombinationen till någon - vem vet....kanske får jag den själv snart istället ??? Hoppas inte....

SMYLS betyder Spare Me Your LifeStory

bilköp eller ???

Har precis varit hos en god vän och snackat bort några timmar. Ja, en riktigt GOD VÄN är det...en sån som lyssnar på en...hela tiden....och alltid!! Som alltid finns där...för mig! Jo, det har ju hänt att han - just precis, det är en HAN - inte har varit på plats när jag ringt eller varit och knackat på....men oftast är han nåbar....Vi kan snacka om precis allt....och då menar jag allt....eller kanske inte precis exakt allt...men vi kan snacka om mycket. Han ställer upp för mig, lånar ut sin bil när jag behöver, hjälper mig för övrigt med allt...ja alltså sånt som jag vill ha hjälp med. Oftast vill jag klara saker själv, men jag har upptäckt på senare år att även jag har mina begränsningar. De är inte många, enligt mig själv, men dock.... Köpa bil är nåt som jag ogillar att göra själv. Nu händer det inte sådär ofta, men ändå. Om jag åker och ska titta på en bil - tittar jag ibland bara på färgen och/eller vilken modell det är. Om det sen finns lite "bling-bling" också....typ nåt "extra kul" som t.ex. lampor som flippar upp eller så - då är JAG såld.

Nu är det tid igen - att köpa ny bil....MEN min gode vän som var med vid senaste bilköpet, har sedan dess fått försämrad syn...mycket försämrad till och med...ja tyvärr har han nästan blivit blind...så idag säger han att han inte kan följa med och hjälpa mig......ja ni anar inte vilket dilemma jag hamnat i. Han som är så fantastiskt underbar att ha med sig....som vet när  JAG VILL HA bilen, som vet hur saker och ting låter och ska se ut, som vet hur allt fungerar med bilar, som vet vilka reparationer man själv kan göra om det skulle behövas, som vet när det är LITE rost osv osv....ja som helt enkelt vet en jäkla massa om bilar. Hur ska jag göra nu? Vem ska då följa med och "vara expert" ??? Och hur blir det då med bilköpet ? Blir det nåt ?

ledig för funderingar

Idag är jag ledig. Ledig för att ta igen mig. Kanske sova ut....kanske umgås med vännerna jag tycker att jag försakat...träffa mina goa vänner - som... givetvis inte är lediga idag... MEN...är det bara JAG som är ledig och kan sätta mig på nån uteservering och ta en fika.....men hallå!!! Så här skulle det väl inte bli?
Jag har bestämt mig...äntligen! Eller...jag har nästan bestämt mig. Men det måste ju betyda att jag inte alls bestämt mig. Antingen bestämmer man sig eller så tvekar man. Är det bara dessa två möjligheterna? Isåfall är jag tveksam. Tveksam OM jag har eller inte har bestämt mig....nu blev det helt plötsligt väldigt komplicerat. Eller???? Du kommer att märka vad det handlar om...allt eftersom....på så vis gör jag det hela lite hemligt....å det ska bli SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ kul !!

onsdag 6 oktober 2010

tankenötter

Givetvis var det handledning idag....ja inte så att nån tog mig i handen och ledde mig...utan sån där man får prata ut om något från jobbet och få lite guidning av något proffs hur man ska eller kan hantera situationen.... Dagens handledning leddes av ett verkligt proffs!! En fantastisk psykolog - go och varm och mänsklig (och snygg dessutom!) - som lyssnade och antecknade...lyssnade och antecknade....och gjorde en sammanfattning av våra funderingar och bollade tillbaka våra tankar till oss och samtidigt förklarade vad vi kunde förvänta oss, vilka "krav" vi kunde ställa på brukaren osv osv osv.... För mig (och självklart resten av gänget) blev det en form av reflektion...hur gör vi, vad kan vi göra, är det rätt att göra si eller så, är det lagligt att göra det osv osv osv.  Den här handledningen var definitvt värd att börja 1½ timme tidigare för!!

tisdag 5 oktober 2010

jag måste nog förklara mig....

Jag skrev tidigare att jag nästan känner mig död...efter TVÅ dagar på nya jobbet.... Jag behöver nog förklara mig...eller någon har redan förstått varför jag skrev så? Det handlar INTE om det nya jobbet i sig...eller ?? Nä, jag tycker fortfarande att det ska bli kul...och det ÄR kul. Tänk själv....nya arbetskamrater! ...nya arbetsuppgifter! massa annat nytt! ...sen får(kan) jag använda mina erfarenheter från tidigare arbetsplatser jag varit på!
MEN...och det är här som känslan av död kommer in... Ja förstå mig rätt, eller åtminstone försök förstå mig lite.... Säg nu inte; "detta måste du ha tänkt på" ....för det har jag...faktiskt! Jag har tänkt!!! Seriöst alltså! Tro mig!
Klart jag har vetat om att jag inte tar mig till mitt nya jobb genom att knäppa med fingrarna, eller genom att "trolla med knäna" - som jag inte ens kan! Jag pratar om  RESORNA till och från jobbet. Det är ok, nåja ganska ok, att det tar 50 minuter från min underbara hemstad till den stora staden där jag jobbar. Sen ska jag ju ta mig till arbetsplatsen....typ 25 min promenad dit (och givetvis 25 min promenad tillbaka när man ska ta tåget hem) för självklart ska jag passa på att få den "vardagliga motionen"... GRATIS !! För det är nog den enda motionen jag hinner med....eller "orkar" med. Om ni nu har plussat ihop alla minuter här och där, har ni säkert också räknat ut att....håll i er nu....jag måste åka hemifrån (minst) 1 ½ timme innan jag ska börja jobba..... nittio minuter.... fan det är rätt lång tid. Förlåt svordomen....
Jag tar ett exempel.....ibland är min arbetstid är 7 till 16. Jag får ta tåget 05.40. Jo du läste rätt; tjugo i sex. På morgonen....!!!! Detta har jag gjort två morgnar... Alltså.....det är inte normalt att behöva gå upp så tidigt på morgonen.....min klocka ringer HALV FEM.....jag måste alltså gå och lägga mig vid 20-tiden för att överhuvudtaget ORKA vakna....halv fem....visst är jag riktigt jäkla knäpp!! Jag är definitivt INGEN morgonmänniska.....MEN....jag har en TILLSVIDAREanställning iaf......
Människan kan stå ut med mycket !!! (ett tag iallafall.....hmmm).

andra dagen....

Idag var det andra dagen på nya jobbet. Allt bara snurrar i huvudet. Det är en hel massa nytt som jag ska lära mig. Nya rutiner. Nya arbetskamrater. Nya kontakter i "vårt hus".

Jag har gått bredvid i två dagar. Alltså bara en sån sak, jag ska inte ta ansvar, ska egentligen inte utföra nånting speciellt utan bara gå med ordinarie personal och vara allmänt trevlig. Och insupa atmosfären, lära mig så mycket som möjligt. Framförallt, komma ihåg allt. Det hade varit bra iallafall. Nu kommer jag bara ihåg att vi har fem våningar i huset och vi har boende på tre av dem. Bara en sån sak. Jag borde få medalj! Nä, självklart kommer jag ihåg lite mer, men det är inte mycket.

Den här tjänsten har varit klar sedan början av september, alltså jag skrev på anställningspappren då - slavkontraktet alltså. Det där det står att jag ska vara anställd tills vidare...tills nån säger något annat (Gud förbjude att det blir någon annan än jag själv). Det där lät nästan som ett giftermål: "tills döden skiljer er åt"....fast det lutar nästan åt det. Ja, jag känner mig nästan död redan....men jag kan ju inte sluta NU? Inte efter två dagar!! Nä jag får nog fan bita ihop....ett tag till.