Det finns vissa saker man kan göra som är rätt kul. Lite bus sådär... Kanske inte kul så, men det retar alltid någon när det upptäcks.
Jag tänker på när jag använder tändstickor. Varje gång jag släckt en tändsticka, så lägger jag tillbaka den i asken. Det spelar ingen roll åt vilket håll man lägger tillbaka den på, egentligen. Men det ligger en poäng i att lägga brända tändstickor på samma håll som obrända. För när man (jag) gör så här tillräckligt många gånger blir det ju svårare att "ta rätt" nästa gång... Jag lovar, det är alltid någon som kommer att svära högt när de ska tända något och jag ger dom "min" tändsticksask...
Sen finns det ju After Eight choklad. Ni vet, där varje liten chokladbit ligger så fint, ett och ett, i sitt löjliga lilla "pappersfack"... Det händer ibland att det bjuds på sådan choklad på olika tillställningar.
Jag gillar sån choklad. Faktiskt helt ok till kaffet. Ja, säkert annars också. Men jag tar bara chokladbiten. Inte papper och chokladbit. Jag passar gärna på att ta många fler chokladbitar. På olika ställen i asken. Men fortfarande bara chokladbiten. Vad tror ni händer? Jo, det blir självklart en massa tomma papper kvar i asken, på lite olika ställen... Det är då man passar på att skicka runt asken. Jag lovar, det är alltid någon som kommer att irritera sig på att det inte ligger choklad i varje "pappersfack"...
Sånt här tycker jag är rätt gulligt bus att göra. Och rätt kul.
Det kan också vara jävligt irriterande...om jag själv råkar ut för det.
söndag 31 oktober 2010
komplettering
Jag tänkte jag skulle dela något med er. Något som jag haft i mina gömmor ett tag. Det är en annorlunda text, ett brev...och jag hoppas att ni kan tänka er in i situationen och se det framför er....
Försäkringskrav från en murare
Bäste Herr Nilsson
Jag skriver till Er med anledning av att Ni ville ha kompletterande information till stycke tre i min skadeanmälan.
Jag hade angivit "dålig planering" som olycksorsak. Ni har bett om en djupare resovisning, och jag hoppas att följande beskrivning uppfyller Era önskemål.
Jag är murare till yrket. På olycksdagen arbetade jag ensam på taket till en nybyggd sexvåningsbyggnad. När jag hade avslutat dagens arbete upptäckte jag att jag hade några tegelstenar kvar, som vid en vägning senare visade sig väga 120 kg. Hellre än att behöva bära ner alla tegelstenarna till marknivå, beslöt jag mig för att hissa ner dem med hjälp av en stor trätunna, block och talja.
Jag fastgjorde repet vid markplanet, tog mig upp på taket, svängde runt tunnan och började lasta i tegel-stenarna. Sen gick jag ner till bottenvåningen och knöt loss repet, samtidigt som jag höll i det stenhårt, för att kunna bromsa upp stenarnas nedfärd. På olycksfallsrapporten kan du läsa att jag väger 70 kg.
Döm om min förvåning när jag plötsligt rycktes ifrån marken. Jag tappade kontrollen över allt och hängde reflexmässigt kvar vid repet. Jag for uppåt längs husväggen i högsta fart.
I närheten av tredje våningen mötte jag tunnan på väg ner i samma imponerande fart som jag själv var på väg uppåt i. Detta mötet är förklaringen till min skallfraktur, smärre blåmärken och det knäckta nyckelbenet. Skador jag nämner i stycke tre i min rapport.
Med en något dämpad hastighet fortsatte jag min upplyftande resa, inte stannandes förrän alla fingrarna på min högra hand satt två knogar djupt inkörda i blocket du kunde läsa om lite tidigare i mitt brev. Som tur är hade jag vid det här laget återfått lite sans, varför jag kunde klänga mig kvar i repet, trots den olidliga smärta jag nu började erfara.
Vid samma ögonblick som mina fingrar mötte blocket, mötte tunnan med tegelstenarna marken, varvid tunnan slogs i spillror och alla stenar föll ur. Nu, utan sitt forna innehåll av tegelstenar, vägde den trasiga tunnan inte mer än 25 kg.
Jag hänvisar återigen till min kroppsvikt. Som Ni säkert kan föreställa Er, började jag nu min nerfärd längs husväggen. I trakterna kring den tredje våningen mötte jag tunnan på väg upp, detta är förklaringen till två krossade fotknölar, en avslagen tand och ett flertal kraftiga träflisor i de nedre regionerna av min lekamen. Det var nu min lycka började vända. Mötet med tunnan verkade ha bromsande effekt på min resa mot marken, så att när jag väl landade på högen med tegelstenar, bröt jag endast tre revben.
Jag är dock ledsen att behöva rapportera, att medan jag låg där på tegelstenshögen, vridandes mig i plågor, utan möjlighet att röra mig åt det ena eller det andra hållet, stirrandes på den tomma tunnan sex våningar upp, slappnade jag av för ett ögonblick, och släppte repet....
Visst är den underbar? Hoppas du tyckte om berättelsen och kunde se det hela framför dig...Jag har skrattat, skrattat så mycket så jag har gråtit...
Försäkringskrav från en murare
Bäste Herr Nilsson
Jag skriver till Er med anledning av att Ni ville ha kompletterande information till stycke tre i min skadeanmälan.
Jag hade angivit "dålig planering" som olycksorsak. Ni har bett om en djupare resovisning, och jag hoppas att följande beskrivning uppfyller Era önskemål.
Jag är murare till yrket. På olycksdagen arbetade jag ensam på taket till en nybyggd sexvåningsbyggnad. När jag hade avslutat dagens arbete upptäckte jag att jag hade några tegelstenar kvar, som vid en vägning senare visade sig väga 120 kg. Hellre än att behöva bära ner alla tegelstenarna till marknivå, beslöt jag mig för att hissa ner dem med hjälp av en stor trätunna, block och talja.
Jag fastgjorde repet vid markplanet, tog mig upp på taket, svängde runt tunnan och började lasta i tegel-stenarna. Sen gick jag ner till bottenvåningen och knöt loss repet, samtidigt som jag höll i det stenhårt, för att kunna bromsa upp stenarnas nedfärd. På olycksfallsrapporten kan du läsa att jag väger 70 kg.
Döm om min förvåning när jag plötsligt rycktes ifrån marken. Jag tappade kontrollen över allt och hängde reflexmässigt kvar vid repet. Jag for uppåt längs husväggen i högsta fart.
I närheten av tredje våningen mötte jag tunnan på väg ner i samma imponerande fart som jag själv var på väg uppåt i. Detta mötet är förklaringen till min skallfraktur, smärre blåmärken och det knäckta nyckelbenet. Skador jag nämner i stycke tre i min rapport.
Med en något dämpad hastighet fortsatte jag min upplyftande resa, inte stannandes förrän alla fingrarna på min högra hand satt två knogar djupt inkörda i blocket du kunde läsa om lite tidigare i mitt brev. Som tur är hade jag vid det här laget återfått lite sans, varför jag kunde klänga mig kvar i repet, trots den olidliga smärta jag nu började erfara.
Vid samma ögonblick som mina fingrar mötte blocket, mötte tunnan med tegelstenarna marken, varvid tunnan slogs i spillror och alla stenar föll ur. Nu, utan sitt forna innehåll av tegelstenar, vägde den trasiga tunnan inte mer än 25 kg.
Jag hänvisar återigen till min kroppsvikt. Som Ni säkert kan föreställa Er, började jag nu min nerfärd längs husväggen. I trakterna kring den tredje våningen mötte jag tunnan på väg upp, detta är förklaringen till två krossade fotknölar, en avslagen tand och ett flertal kraftiga träflisor i de nedre regionerna av min lekamen. Det var nu min lycka började vända. Mötet med tunnan verkade ha bromsande effekt på min resa mot marken, så att när jag väl landade på högen med tegelstenar, bröt jag endast tre revben.
Jag är dock ledsen att behöva rapportera, att medan jag låg där på tegelstenshögen, vridandes mig i plågor, utan möjlighet att röra mig åt det ena eller det andra hållet, stirrandes på den tomma tunnan sex våningar upp, slappnade jag av för ett ögonblick, och släppte repet....
Visst är den underbar? Hoppas du tyckte om berättelsen och kunde se det hela framför dig...Jag har skrattat, skrattat så mycket så jag har gråtit...
fredag 29 oktober 2010
rädd 2
Idag var det upp till bevis....skulle jag våga eller ens vilja? Jag är en tuff tjej i vanliga fall. Eller åtminstone en ovanlig tjej. Om jag får säga det själv alltså.
Jag älskar att åka läskiga och obehagliga karuseller eller klättra högt - oavsett om det gäller stegar, träd, eller upp på hustak. Jag älskar att tvätta min bil själv. För att inte tala om hur jag kan gå igång på att använda lackrengöring (rubbing) och att vaxa bilen - utan maskin! Jag älskar grovjobbet med att byta däck - och då undrar jag varför jag har allround-däck på bilen? Jag skulle kunna räkna upp en hel del "udda saker"...men det får räcka. Jag tror att jag har gett er en bild av mig. En liten bild.
Men det finns nog bara en sak som jag ogillar, vägrar, hatar, rent av mår illa av - ja inte så jag spyr... men så att jag blir kallsvettig, rädd, gråt- och svimfärdig...och det gäller sprutor och annat sånt som man ska ta blodprover med...
Idag var jag på infektionskliniken och skulle lämna blodprov. Plus att jag redan igår hade blivit erbjuden att hepatit B-vaccinera mig. Det skulle jag fundera på, men det hade jag glömt idag när jag var på plats. När jag kom in på rummet var jag så...jäkla rädd... tårarna rann och jag fick lägga mig ner. Sköterskan pratade med mig...vet inte egentligen om vad...men det var nåt om att hon kunde ta både prov och ge mig vaccin där och nu...om jag ville. Hon förstod att jag inte skulle klara av att gå till ytterligare ett ställe...Det tog sin lilla tid. Jag kommer ihåg hennes röst, hon var så lugn, hon sa aldrig att "du behöver inte vara rädd för det gör inte ont". Efter en stund - jag tyckte det var en evighet - hade jag (eller nån med min röst) sagt ja till vaccinering och blodprov. "Gör vad som helst men berätta inte när du gör det".... Ja jisses vad tårarna rann och vad rädd jag var... Sköterskan pratade och pratade, lugnt, om allt möjligt...tror jag. Helt plötsligt var jag klar! Du har varit jätte-duktig, sa sköterskan. Piece of cake....nja kanske inte. Sen gav hon mig nån liten broschyr om vaccineringen, där hon skrivit in dagens datum och så säger hon: om en månad ska du ta spruta två och om ett halvår skall du ta den sista sprutan för att få fullgott skydd... Va? När sa jag ja till det ???
Jag fick inte nåt klistermärke...så jag var nog inte så jäkla duktig som hon sa....
Jag älskar att åka läskiga och obehagliga karuseller eller klättra högt - oavsett om det gäller stegar, träd, eller upp på hustak. Jag älskar att tvätta min bil själv. För att inte tala om hur jag kan gå igång på att använda lackrengöring (rubbing) och att vaxa bilen - utan maskin! Jag älskar grovjobbet med att byta däck - och då undrar jag varför jag har allround-däck på bilen? Jag skulle kunna räkna upp en hel del "udda saker"...men det får räcka. Jag tror att jag har gett er en bild av mig. En liten bild.
Men det finns nog bara en sak som jag ogillar, vägrar, hatar, rent av mår illa av - ja inte så jag spyr... men så att jag blir kallsvettig, rädd, gråt- och svimfärdig...och det gäller sprutor och annat sånt som man ska ta blodprover med...
Idag var jag på infektionskliniken och skulle lämna blodprov. Plus att jag redan igår hade blivit erbjuden att hepatit B-vaccinera mig. Det skulle jag fundera på, men det hade jag glömt idag när jag var på plats. När jag kom in på rummet var jag så...jäkla rädd... tårarna rann och jag fick lägga mig ner. Sköterskan pratade med mig...vet inte egentligen om vad...men det var nåt om att hon kunde ta både prov och ge mig vaccin där och nu...om jag ville. Hon förstod att jag inte skulle klara av att gå till ytterligare ett ställe...Det tog sin lilla tid. Jag kommer ihåg hennes röst, hon var så lugn, hon sa aldrig att "du behöver inte vara rädd för det gör inte ont". Efter en stund - jag tyckte det var en evighet - hade jag (eller nån med min röst) sagt ja till vaccinering och blodprov. "Gör vad som helst men berätta inte när du gör det".... Ja jisses vad tårarna rann och vad rädd jag var... Sköterskan pratade och pratade, lugnt, om allt möjligt...tror jag. Helt plötsligt var jag klar! Du har varit jätte-duktig, sa sköterskan. Piece of cake....nja kanske inte. Sen gav hon mig nån liten broschyr om vaccineringen, där hon skrivit in dagens datum och så säger hon: om en månad ska du ta spruta två och om ett halvår skall du ta den sista sprutan för att få fullgott skydd... Va? När sa jag ja till det ???
Jag fick inte nåt klistermärke...så jag var nog inte så jäkla duktig som hon sa....
svårt att välja
Alltså...det är mycket att hålla reda på. Jag tänker en hel del på vad jag äter när jag äter. Och vad jag dricker när jag dricker. Det lät invecklat. Det är det inte - egentligen. Men det är mycket att tänka på. Jag ska förklara. Eller, jag ska försöka förklara.
Sprit är farligt fast nyttigt fast farligt. I måttliga mängder är alkohol bra för kärl och hjärta om man är lite äldre, medan det är onyttigt i omåttliga mängder, oavsett hur gammal man är. Vin är bättre än starksprit och rödvin är bättre än vitt vin. Utom ibland, för då är sprit lika bra som vin, om det inte blir för mycket av det. Hur mycket är då för mycket? Det är för mycket när det är så mycket att det inte är nyttigt. Glasklart eller hur?
Fet mat är onyttig - om det inte är fet fisk, för det är ju nyttigt. Fet ost är onyttig, om det nu inte är feta-ost, som är nyttigare än sprit. Kokt mat är nyttigare än stekt mat om nu inte den kokta maten är fet och innehåller ost. Fast det kan ju vara mager ost med sprit i...
Det är mycket att hålla reda på...det blir varken mat eller dricka för mig idag....
Sprit är farligt fast nyttigt fast farligt. I måttliga mängder är alkohol bra för kärl och hjärta om man är lite äldre, medan det är onyttigt i omåttliga mängder, oavsett hur gammal man är. Vin är bättre än starksprit och rödvin är bättre än vitt vin. Utom ibland, för då är sprit lika bra som vin, om det inte blir för mycket av det. Hur mycket är då för mycket? Det är för mycket när det är så mycket att det inte är nyttigt. Glasklart eller hur?
Fet mat är onyttig - om det inte är fet fisk, för det är ju nyttigt. Fet ost är onyttig, om det nu inte är feta-ost, som är nyttigare än sprit. Kokt mat är nyttigare än stekt mat om nu inte den kokta maten är fet och innehåller ost. Fast det kan ju vara mager ost med sprit i...
Det är mycket att hålla reda på...det blir varken mat eller dricka för mig idag....
torsdag 28 oktober 2010
rädd
Idag hände något. För att göra en lång historia kort och inte lämna ut för mycket detaljer, så får det bli så här. I en speciell situation idag skulle jag plocka upp något på golvet. Något som jag trodde var skräp. Och det var det ju också, på sätt och vis... jag sträckte mig efter det och tog tag i det...och rycker till, för jag stack mig på det. Det var något med en nål i...en minimal injektionsnål! Shit och shit och shit!!! Så jäkla skärrad jag blev. Jag vräkte på desinfektionsmedel på fingret, ja hela handen till och med. Helvete!
Ner till kollegan och berättade - och då blev jag ännu mer rädd. Här skulle det ringas till chefen, och vår sjuksyrra och läsas en massa information om stickskador....och helst fylla i nån jä-la blankett om "tillbud"... jävla skit. Chefen läser upp informationen om vad man gör vid stickskador, säger att jag ska ringa infektionskliniken för att få ytterligare info.... Jag ringde och fick tala om hur allt gått till och nu ska jag till "stickmottagningen" imorgon så att de får kolla upp mig...och ta en massa prover.
PS. Nålen som jag berättade om att jag stack mig på var "troligtvis inte farlig", sa sköterskan på infektionskliniken.
Ner till kollegan och berättade - och då blev jag ännu mer rädd. Här skulle det ringas till chefen, och vår sjuksyrra och läsas en massa information om stickskador....och helst fylla i nån jä-la blankett om "tillbud"... jävla skit. Chefen läser upp informationen om vad man gör vid stickskador, säger att jag ska ringa infektionskliniken för att få ytterligare info.... Jag ringde och fick tala om hur allt gått till och nu ska jag till "stickmottagningen" imorgon så att de får kolla upp mig...och ta en massa prover.
PS. Nålen som jag berättade om att jag stack mig på var "troligtvis inte farlig", sa sköterskan på infektionskliniken.
reflektion
Nu har jag snart varit på mitt nya arbete i en månad. Jag har fortfarande inte vant mig vid resorna...
Under den här månaden har jag försökt komma underfund med hur elva personer fungerar och hur de lever sina liv. Elva olika individer - elva olika personligheter. Det är en resa som bara börjat för min del. Det är enormt spännande, ingen dag är egentligen lik någon annan, det är en utmaning...hela tiden. Jag gillar det!
Under den här månaden har jag dessutom träffat ytterligare åtta personer som jag så smått har lärt känna. Dessa är dock svårare att hålla reda på! Åtta olika individer till...och även här...åtta olika personligheter. Jag tänker självklart på mina nya arbetskollegor !!! Vilket gäng!! Jag gillar dom. Mycket.
Sen har jag nästan varje dag, träffat en person som har gjort, och fortfarande gör mig härligt glad och varm...i hela kroppen...men även ibland gjort mig irriterad och frågande. Jag gillar sånt. Jag tycker om att allt inte är självklart. Jag tycker om att ha någon att "fightas" med. Någon att dela tankar med...
Ibland undrar jag om det är en mening med allt....
Under den här månaden har jag försökt komma underfund med hur elva personer fungerar och hur de lever sina liv. Elva olika individer - elva olika personligheter. Det är en resa som bara börjat för min del. Det är enormt spännande, ingen dag är egentligen lik någon annan, det är en utmaning...hela tiden. Jag gillar det!
Under den här månaden har jag dessutom träffat ytterligare åtta personer som jag så smått har lärt känna. Dessa är dock svårare att hålla reda på! Åtta olika individer till...och även här...åtta olika personligheter. Jag tänker självklart på mina nya arbetskollegor !!! Vilket gäng!! Jag gillar dom. Mycket.
Sen har jag nästan varje dag, träffat en person som har gjort, och fortfarande gör mig härligt glad och varm...i hela kroppen...men även ibland gjort mig irriterad och frågande. Jag gillar sånt. Jag tycker om att allt inte är självklart. Jag tycker om att ha någon att "fightas" med. Någon att dela tankar med...
Ibland undrar jag om det är en mening med allt....
onsdag 27 oktober 2010
marathon
Jag borde ha ett annat jobb. Fast just nu, vill jag inte byta. Eller jo...nä inte byta jobb så, kanske bara flytta arbetsplatsen lite närmare min lilla stad...
Idag har jag varit med kollegorna och haft en heldag med planering...i ett annat hus än vårt eget, på femte våningen. Alla tog hissen, alla fyra gångerna, utom jag. Jag passade på att få lite gratis motion och sen gick det dessutom snabbare... Jag vet faktiskt inte hur jag annars ska få ihop mitt liv med arbetet och resorna och sen även hinna träna. På nåt sätt måste jag komma igång, för jag har faktiskt planerat att springa London Marathon 2012 ! Visst, det låter väääldigt långt fram i framtiden, men det är så jäkla svårt att få startplats i såna långlopp utomlands. Jag har försökt anmäla mig till nästa års lopp, men det var redan för sent....typiskt! Nu när jag är såååå sugen - hmmm. En av de två unga män som jag älskar mest av allt, har nyligen flyttat till just London, så nu har jag bett honom kolla upp hur han och jag anmäler oss till loppet. När han ändå är på "hemmaplan" blir det kanske lättare så...
Idag har jag varit med kollegorna och haft en heldag med planering...i ett annat hus än vårt eget, på femte våningen. Alla tog hissen, alla fyra gångerna, utom jag. Jag passade på att få lite gratis motion och sen gick det dessutom snabbare... Jag vet faktiskt inte hur jag annars ska få ihop mitt liv med arbetet och resorna och sen även hinna träna. På nåt sätt måste jag komma igång, för jag har faktiskt planerat att springa London Marathon 2012 ! Visst, det låter väääldigt långt fram i framtiden, men det är så jäkla svårt att få startplats i såna långlopp utomlands. Jag har försökt anmäla mig till nästa års lopp, men det var redan för sent....typiskt! Nu när jag är såååå sugen - hmmm. En av de två unga män som jag älskar mest av allt, har nyligen flyttat till just London, så nu har jag bett honom kolla upp hur han och jag anmäler oss till loppet. När han ändå är på "hemmaplan" blir det kanske lättare så...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)