förvirrad?

Visst kan bli förvirrad av vissa saker?
Som till exempel...att en målare tapetserar och en tapetserare klär om möbler. Hmmm...
Spanska ridskolan, ni vet den där med de snygga vita hästarna...den ligger i Wien...
Schweizergardet...dom har ni väl hört talas om? Ja inte hittar man dom i Schweiz iallafall...utan i Vatikanen.
Visste du att det hundraåriga kriget inte varade i hundra år...utan i hundrasexton år? Varför krångla till det? Det är väl bara att säga att det hundrasexton åriga kriget varade i...just det 116 år.

Och så till sist...när man hungerstrejkar...inte för att man gör det så där ofta...men när man hungerstrejkar, så vägrar man att äta. Varför kan man då inte skriva att man ät-strejkar??
En sak är säker....man blir förvirrad.

ryggskott och arbete

Ryggskott - inget kul! Jag fick det i fredags morse...rörläggaren var här - jag behövde låna ett verktyg av honom - han frågade vad verktyget skulle användas till - jag hämtade och lyfte nån tung möbel och vred mig runt för att visa...och bara för att jag skulle iväg till jobbet lovade rörläggaren att själv fixa möbeln åt mig så att den skulle vara klar när jag kom hem (eller så var det för att han inte ville låna ut verktyget till mig?)  Jag har tydligen tumme med hantverkare... MEN, när jag ställde tillbaka möbeln, kände jag det...shit! Ryggskott! Som ett brev på Posten. Eller nä, det var väl länge sen man gick till Posten och hämtade nåt. Då blir det alltså som ett brev på Statoil. Ryggskott är inget kul! Ja, det var inget annat att göra än att stoppa i mig några värktabletter och åka till jobbet.
Jag har märkt att jag måste vara i rörelse när jag har ryggskott, kanske mer än vanligt. När jag sitter för länge, eller står stilla, då blir jag fort stel och känner samtidigt av hur jäkla ont det gör. Det gäller alltså att lura det hela och att inte tänka för mycket på det. Käka värktabletter, röra mig och låtsas som ingenting - det är min grej. Fredagen på jobbet var ok - och att jag dessutom träffade en person som jag inte sett på några dagar, då var det ryggonda glömt...nästan. Såå varm och glad jag blev för de här minuterna... När jag skulle hem på kvällen, åkte jag från snöslask och trist väder och kom fram till min lilla stad...där det snöade för fullt och då låg det redan minst 30 cm snö på marken. Jisses! Efter att ha suttit stilla 50 minuter på tåget, var det inget kul att försöka gå hem i drivorna eftersom inget var plogat. Då kändes det ryggonda, och i några svaga ögonblick tillät jag mig att tycka synd om mig själv...När jag äntligen kom hem - såg jag min möbel - fixad och klar! Tack! Jag gillar hantverkare som gör annat än sitt eget hantverk...hmm...
För att göra en lång historia lite kortare - så överraskade jag mina goda vänner i lördags eftermiddag. Jag tog med mig en skyffel och skottade upp hela deras infart och när jag skulle ge mig på den sista biten ut till gatan, såg jag en kompis som höll på med snöröjning i området, och då bad jag givetvis honom att - med maskin - ta bort den sista snön som låg på trottoaren framför deras utfart.
Mina goda vänner blev enormt tacksamma och överraskade, när jag ringde på och berättade vad jag hade gjort - och jag, jag fick lite (mycket!) gratis träning!!! Jag blev inbjuden på glögg, som jag dock tackade nej till - för nu var jag härligt trött och äckligt svettig och ville bara komma hem och ta ett varmt bad....  Visst är jag en liten "vardagshjälte" ?

plus och minus

Det finns fördelar...och nackdelar med det mesta. Ibland sätter jag mig och gör en sån där lista med plus och minus över olika saker. Jag har gjort en sån lista på hur jag lever mitt liv...just nu. Det låter säkert lite invecklat och komplicerat men jag ska försöka förklara mig.
Jag har i många år levt, bott och arbetat i samma stad.  Jag har haft nära till min arbetsplats och har kunnat cykla eller gå för att komma dit. Det är ett plus. Många av de jag arbetat med, eller de jag har arbetat för, inklusive alla anhöriga och andra inblandade, bor mestadels i min stad och det har gjort att jag inte har kunnat vara "riktigt privat" och så på min fritid. Det är alltid någon som hejat och/eller stannat och pratat i alla möjliga och omöjliga sammanhang. På krogen, i affären, i träningslokalen, på stranden...Det har varit ett litet minus. Bara ett litet. Just nu bor jag i en stad och arbetar i en annan. Åker tåg - som inte alltid fungerar. Minus. Behöver köra bil vissa helger för att inte tågtiderna passar. Minus för ekonomin men plus för att jag älskar att köra bil. Ingen känner igen mig, när jag går omkring i den här staden. Plus, fast minus att jag helt plötsligt blev väldigt anonym och att jag inte känner igen mig i omgivningen. Nu vill jag tydligen att folk ska heja på mig och inte vara anonym längre....Hmm.
I många år har jag tränat...mycket och olika saker! Combat, styrketräning, x-fit, löpning, spinning... Hos min tidigare arbetsgivare hade vi en friskvårdsförmån som innebar att man kunde träna GRATIS två gånger i veckan.  Jag har kunnat träna kvällar och helger. Stort plus. Hos min nuvarande arbetsgivare, får vi 500 kronor om året att utnyttja till friskvård. Minus. Hmm...500 kr är inte mycket, men om jag samtidigt tänker på att det finns lika många anställda hos denna arbetsgivaren som det finns i hela min nuvarande kommun...ja då är kanske 500 kr mycket. Men när ska jag hinna/kunna träna då? Innan jobbet? Planera att ta med träningskläder och sånt, åka till storstaden flera timmar tidigare...träna, duscha, fixa till mig...för att sen åka och jobba? Minus. Mest för packningen. Eller ska jag träna efteråt? Och sen, åka hem? Mer minus. Jag vill hem direkt...och kanske träna när jag kommer hem istället. Men då orkar jag knappt...Minus. Alltså blir träningen lidande. Fast jag går mycket och det är ju också träning. Litet plus.
Jag har bil just nu.  Jag har en hyrd parkeringsplats på en låst "bakgård" väldigt nära min bostad. Behöver alltså aldrig fundera på var jag ska ställa den. Stort plus. Väldigt stort plus, både med bil och bestämd p-plats. Om jag flyttar...då blir det genast problem med parkeringsplats. Utgår jag ifrån. Alltså minus. Om jag behöver bil är nästa fråga. Minus att inte ha bil. Visst, det är en lyxig leksak för mig eftersom jag kör så lite varje år, så egentligen behöver jag ingen bil, ingen egen iallafall. Jag kan alltid få låna cabben av min käre gode vän. Men för mig är egen bil lika med FRIHET och det är plus.
Så här kan jag hålla på....länge. Jag orkar inte ens räkna ihop mina plus och minus....men blev det inte mycket minus?

Julbord

Jag har varit på julbord med några av mina härliga arbetskamrater på Sankt Markus Vinkällare i Malmö...vilket underbart mysigt ställe...givetvis låg det i en källare...så jäkla stor, med många små utrymmen blandade med lite större. Snacka om mycket mat och jäklar vad den var god! Det var evigheter sen jag åt så mycket! OK jag ska inte överdriva. Jag åt nog inte speciellt mycket, var mest och hämtade och smakade på mat som jag inte provat innan. Nu vet jag inte om bläckfisk hör till vanligheterna på ett julbord, men det fanns en skål med sånt. Jag fick ett tips av kollegan; "Bläckfisk är gott, har du ätit det nån gång?". Antingen ljuger man och säger att man har gjort det, eller så gör man som jag...tjejen som älskar utmaningar....tittar ner i skålen...och säger nej...men det ser...intressant ut. "Du måste smaka...men om du är osäker, så ska du nog inte titta på biten innan du äter den. En del tycker bläckfisk ser lite...annorlunda ut. Men det ÄR gott". Det lät ju muntert. Jag i min tur frågade om det smakar som sniglar, för det har jag ätit två gånger - första och sista. Nåväl, jag la upp massvis med gravad lax, en ägghalva och lite olika sillar, och givetvis bläckfisk i nån marinad. När jag sen sitter vid bordet, frågar jag kollegan jäkligt tyst och diskret; "ska man bita i den och tugga?" ...kan ni tänka er vad som hände?...Hon svarar självklart högt och tydligt, med en jäkla glimt i ögat; "OM DU SKA BITA I DEN? DET FÅR DU GÖRA SOM DU VILL!" MAN KAN OCKSÅ SVÄLJA HELA!!! Samtliga kollegor tittade på mig...jag kände hur varmt det plötsligt blev...och så säger en av dom; "Vad är det du undrar om du ska bita i eller kanske ska svälja????"....jag kände hur värmen spred sig...chansade inte på att varken bita eller smaka, utan svalde snabbt HELA DEN LILLA bläckfisk-biten, , och innan jag hann svara blev det givetvis en jäkla massa snuskiga och tuffa kommentarer och sen var det bara en massa skratt !!!  Ja, mina arbetskamrater är härliga!      
Ja, det var ett ovanligt men ändå vanligt julbord med massor av mat...shit alltså...vad mycket mat! Jag åt t.ex. kräftor, lamm-racks, lite Janssons, massor av vindruvor och melon, och pepparkakor med mögelost. Jag åt däremot ingen julskinka, köttbullar eller prinskorv och inte heller ris a la malta, och det var/är inte likt mig. Jag som alltid brukar ta en liten skål och blanda i clementinbitar. Men som sagt, det fanns massor av allt. Vi var hur nöjda som helst med kvällen......och jäklar, vilket "ÖGONGODIS" jag la min blick på........shit alltså!!

talesätt

Det finns några underbara talesätt...såna som man verkligen gillar...fast kanske mer när man ändrar dom lite...

Har man slagit yxan i båten får man ro som fan.

Den som dricker ensam har bara sig själv att fylla.

Den som gräver en grop åt andra får typ 88.50 i timmen.

Den man ligger med får bädda. Eller det ska kanske vara; Som man ligger får man bädda.

Den som tar, han har.
Det man inte minns, har inte hänt.
Det man inte vet, har man ingen aning om.

Den som spar han har, men inte roligt.

Visst blir det lite annorlunda?

stava rätt

Jag tycker om att stava rätt. Jag tycker också om när andra gör det. Jag kan gå igång på felstavningar som ingen annan lägger märke till. Eller är det så att andra inte bryr sig? Eller tror de att de har stavat rätt?
Jag kan också gå igång på grammatiska fel. Jag kan också gå igång på ord som skrivs ett och ett, men som skall vara sammansatta. Usch, jag måste vara helt störd! Jag går igång på mycket tydligen. Fast jag lovar, själv är jag inte felfri! Även jag kan stava fel, använda fel grammatik eller dela på ord eller tvärtom...
Men det hade nog varit kul att ha jobb som korrekturläsare. Kanske.
"Genomgån av matreal". Vad är detta? Ser ingen att det fattas ett g i slutet på det första ordet? Och matreal? Det ska väl stå material?
"Det finns inte personal skåp till alla". Det heter väl personalskåp?
"Eftersom hela gruppen tacka nej till.." Tackade heter det väl? Eller rent grammatiskt är det kanske rätt att skriva "tacka nej till..." Nä, eftersom jag vet sammanhanget, då ska det vara "tackade"...
"Kollas schema mässigt". Det heter väl schemamässigt?

Jag tycker också att det är viktigt med rätt stavade namn...både för- och efternamn! Jag har själv råkat ut för en hel del...med mitt krångliga namn.  Jag har varit med om diverse olika stavningar, allt ifrån Annelie, Anne-Li, Anne-Lee, Annli och Ann-Lee....men tyvärr, alla ni som vill ge mig en annan stavning än den mina föräldrar bestämde sig för... Jag heter Anneli. Bara sådär. Utan e allra sist. Helt enkelt Anneli. Utan några krusiduller. Varför envisas alla med att skriva på sitt sätt? Ibland orkar jag inte säga till.

Mitt efternamn har också varit svårt att stava rätt. Det har förekommit Enelyck - eftersom jag sa att jag inte hade e i slutet - på förnamnet dock! När detta hände skrev damen: Annli Enelyck. Snacka om att jag blev skit-irriterad! Eller det heter kanske skitirriterad? Hur som helst, arg blev jag, och hur mycket jag än försökte förklara, fattade hon inte. Jag fick själv fylla i den där jäkla blanketten den gången. Det har även förekommit Enlycke, Enlyck, Ennelycke. Men mitt efternamn är helt enkelt, så här enkelt – Enelycke. Inga krusiduller här heller..

Sen har jag väl ett jäkla minne - eftersom jag alltid (oftast) frågar hur personen skriver sitt namn, om det nu är ett så ovanligt fint namn som typ mitt, och när det kanske kan skrivas på olika sätt...och har jag tur så kommer jag (oftast) ihåg det till nästa gång.
Till sist en hälsning, en varm o go hälsning med glimten i ögat....en hälsning till några av mina absoluta favoriter, inte nämnda i någon speciell ordning; Annita (Anita), Jenny (Jennie), Jakob (Jacob), Joan (Johan), Käll (Kjell), Annette (Anette), Jessika (Jessica), Thomas (Tomas).......

stegräknare

Jag har en stegräknare. Liggande i någon byrålåda i lägenheten. Troligtvis bland träningskläderna. Den hade visat världsrekord om jag hade börjat använda den från 29 september. Det var då jag fick ta ut allt från mitt kök för att olika hantverkare skulle få tillgång till utrymmena och för att få plats... Jag fick göra några undantag - kyl och frys fick stå kvar och allt i ovanskåpen. Men annars - totalt tomt. Det var då som stambytet i fastigheten började. Inte för att det varit någon hantverkare här varenda dag. Tvärtom. Arbetet är definitivt inte slutfört och det har inte hänt något alls de senaste två veckorna. Jippie...Not!
Det är nu poängen med stegräknaren kommer in. Jag har aldrig gått så mycket i min lägenhet som jag gjort denna tiden. Jag har gått och letat efter saker som jag inte kan hitta. Jag har gått och hittat saker som jag inte letat efter. Jag har gått och hittat saker som jag glömt att jag letat efter. Jag har gått och letat efter saker och hittat saker som jag inte ens visste att jag hade lagt just där. Jag har gått ut från ett rum och sen kommit på att jag skulle ta nånting med mig och då fått gå tillbaka. Det blir många steg det. Mycket motion också!

Sen har jag gått till och från jobbet. Jovisst ja, jag tar bussen en bit också, men jag hoppar ju av en hållplats innan min arbetsplats. Jag har dessutom gått upp och ner i trapporna på jobbet varje dag. När jag är på jobbet alltså, och det är ju inte riktigt varje dag. Men det finns fem våningar i huset. Det blir också många steg. Alltså, kontentan av det hela är att det är synd att jag inte har använt min stegräknare. Det hade blivit världsrekord!