dags för bilbesiktning

Att köra bilen till bilbesiktningen är nog det roligaste, härligaste och mest spännande man kan vara med om. Jag älskar det!

Om man är som jag är - alltså inte riktigt som alla andra.

Det där med bilbesiktning är för mig ungefär som att gå till tandläkaren. Det älskar jag också!

Jag är inte den som går och sätter mig i nåt väntrum tills bilen är klar - nej nej, jag jag följer min bil och besiktningskillen genom alla moment. Det som är mest spännande är när jag kan gå ner i den där smörjgropen och jag får möjlighet att se bilens underrede, på ett sätt som jag aldrig kan göra annars. Typ. Skulle det sen visa sig att killen anmärker på något - så förklarar han, visar mig var felet är och hur det ser ut. Jag får mer grepp om min bil då - eller hur jag ska förklara det. Jag gillar sånt där. Att jag sen inte kan eller har en aning om hur man reparerar den, det är en annan sak. Om det nu skulle vara nåt som måste fixas alltså.

MEN...jag är lite orolig inför årets bilbesiktning.

Eftersom jag ska flytta och skall sälja min lilla Bertil i slutet av maj/början av juni, måste den nästan vara besiktigad.

Men om det skulle visa sig att Bertil har något allvarligt fel och det blir ombesiktning - hmmm, ja då är jag osäker på om jag har tillräckligt med cash för att fixa den...och har jag inte det, då har jag ingen liten bil vid flytten att packa in det där som man själv kan (vill) ta vid flytten; som mat, frys- och kylvaror, datorn, mobilerna (ja jag har två), krukväxterna (tre stycken), kudden och annat sånt där så att man klarar sig i nya lyan de första timmarna. Typ.

Jag måste alltså ha både en plan A och en plan B för Bertil och mig. Om.....

DIALOGMÖTE

Idag har jag varit på ett jobbrelaterat möte. Dialogmöte. Flashigt ord.
Det var jag och en kollega på jobbet som skulle dit. Ja, vi hade anmält oss frivilligt båda två. Han, min kollega alltså, är värsta tidsoptimisten och idag hade han inte heller riktigt koll på klockan. Jag var på plats i god tid (som alltid) - och då menar jag gooood tid, typ tjugo minuter innan mötet skulle börja, och givetvis, som sann vän och kollega hade jag lovat min arbetskamrat att vänta på honom utanför.
Jag passade snabbt på att gå in i entrén och kollade på stora tavlan var vi skulle vara - och ser till min förskräckelse att tiden på det här mötet var 13.30-16. What?? Tretton och trettio???...och nu var klockan 13.50. Helvete! Jag ringde till min kollega och bad honom skynda sig eftersom vi troligtvis var totalt vrålsena. "Ta det lugnt, jag är där om högst en minut" svarar han då. Jovisst. Han har ingen aning om vad en minut är för nånting. Han kom ungefär 12 (tolv) minuter senare och då var jag i upplösningstillstånd. Typ.

Vi småsprang bort till lokalen och knackade på - öppnade och kom in mitt i nån form av presentation av de som stod på rad längst fram. Ja, det blev det vanliga ursäktandet och så satte vi oss längst ner i lokalen.
När presentationen längst fram var klar, så skulle vi (jag och kollegan, eftersom vi inte varit med från början) ansluta oss till någon av grupperna som redan var organiserade (med olika färglappar) runt olika bord. Ja, det var inga problem - vi bara drog stolarna till det närmaste bordet. Sen skulle det här dialogmötet äga rum. Vi var åtta personer runt bordet och självklart skulle vi ha en samtalsledare. En mycket trevlig man kom och satte sig hos oss och började med att låta oss presentera oss för varandra. Det är kul när man träffar nya människor som man inte har träffat innan.
Sen spårade det ut. Totalt. Nä, inte riktigt så. Men uppgifterna som vi skulle svara på gjorde att fyra personer utmärkte sig runt bordet. Dessa fyra var; min kollega, två andra killar och så - JAG. Vi tog över hela tillställningen och ifrågasatte mycket inom de verksamheterna det handlade om, alltså inom vårt arbetsområde. De andra fyra sa inte så mycket. Samtalsledaren hade ett styvt jobb med att låta alla komma till tals.... Vi hade synpunkter på mycket. Man kan säga att vi fyra var väldigt innovativa i vårt tänkande och resonemang ang våra arbetsplatser. Jag gillade de här två killarna - hade samma tänk som jag när det gäller arbetet. Ja, min kollega gillar jag också. Totalt sett var det ett väldigt givande möte - men jag vet inte om min chef tycker samma. Eller hennes chef...För nu ska jag och min kollega sammanställa och presentera våra (gruppens!) synpunkter, önskemål och klagomål...


PS. Det visade sig att mötet HADE börjat klockan 14, men lokalen var bokad från halv två....så när vi kom dit fem över två var det ju ingen katastrof så....

nyttigt...och onyttigt??

Mannen med stort A äter sunt. Bara sånt där som har lite fett, mycket fibrer och så lite socker som möjligt. Eller rättare sagt - han äter inte som jag. Fast jag försöker....hela tiden...nästan hela tiden.
För tillfället har jag fått lite dille på yoghurt och müsli. När min yngste son bodde hemma, gjorde jag en egen blandning som han älskade. Men det var då.

Eftersom jag nu ska försöka äta - sunt, bättre, annorlunda?? - så gör jag en annan blandning. Som jag verkligen tycker om.

I min naturella yoghurt (med 0,5 % fetthalt) blandar jag helt enkelt....

smart va???

yammi....

jag älskar att träna...

Idag har jag varit och tränat - och pratat med min underbara sjukgymnast! Hon är full av idéer och tips när det gäller min träning, och det ska hon självklart vara. Hon är ju sjukgymnast!

Idag testade hon mitt högerben - alltså, jag ligger på rygg och så lyfter hon upp ett rakt (inte rakat tyvärr) ben i taget. Hon tyckte att jag hade gjort ett stort framsteg - för nu kunde hon lyfta mitt högerben dubbelt så högt jämfört med för sex veckor sen!! Wiiii vad jag blev glad!! Fast jag har också tränat...mycket!! MEN, jag är ju som jag är, alltså inte riktigt normal - vad nu 'normal' är - men jag vill träna MEEER ! Jag går till min rehab tre gånger i veckan och jag gör en del av mina övningar hemma också - bland alla flyttlådor och arrangemang i lägenheten - men jag vill ändå mer....

För några gånger sen fick jag som uppvärmning, prova en annan sorts crosstrainer än 'min vanliga' - och den här nya saken var fantastiskt kul! Kändes som en ordentlig "rumptränare" för jisses vad jag hade träningsvärk sen... MEN så jä-------la skönt! Det ska kännas när man har tränat. Tycker jag.
Nästa vecka får jag stå i den femton minuter - FEMTON !! - mot tidigare tio. Det går framåt alltså!

ajjjfååååån och facebook

Jag har ingen Iphone utan en vanlig...fast den är nog ovanlig. Det är en Sony Ericson. Inga konstigheter, eller jo...den är inte up to date vad gäller all senaste teknik. Ni vet, som det är med den där äpple-mobilen - eller för den delen andra nyare modeller.
Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta, mer än att ALLA har det nyaste på marknaden - och de har den i handen hela tiden; de messar, fotar och uppdaterar sig. Loggar in på Facebook stup i kvarten för att få noterat att man sitter på nåt fancy café eller nåt... Usch vad jag låter avundsjuk...

Jag hittade den här bilden när jag tänkte på just detta -

det här med att alltid uppdatera sig och logga in på FB alltså....

jag tröstäter - varken fotboll eller bild på bloggen

Helvete - just nu är det nån sån där kanonmatch på nån sån där über-special TV-kanal - en kanal som jag inte har - och självklart är det inte första gången som det är så här. Men just ikväll, när jag tillbringat TVÅ timmar i tvättstugan och ... 'harkel'....manglat mina linneservetter... så hade det suttit fint att avsluta kvällen med att se matchen med stort M. Italienskt lag - den där Zlatan är med....kan vara spännande och se vad han hittar på...
Hungrig är jag också - det tar på krafterna att mangla. Så därför skalade jag tre apelsiner, delade varje klyfta på hälften och fick världens berg av härligt söta apelsiner. Som jag då givetvis skulle fotografera för att lägga upp bilden här på min blogg. Vad händer? Jo, bilden är läcker - men den går INTE att ladda upp på datorn - den kan inte ens ta sig från mobilen, in genom den där jä-la sladden (hoppsan) och vidare in genom ett sött litet USB för att landa i datorn (nu försöker jag vara snäll mot de tekniska prylarna). NIX! Går ej!
Så nu är jag sur - och ska äta upp apelsinbitarna, för som det vattnas i munnen på mig. Ni skulle se berget!!

vad jag gör av tiden?

Det har varit några tuffa dagar. Jag menar verkligen t.u.f.f.a.

Jisses vad jag har haft fullt upp!

Jag har ju börjat jobba igen. JOBBA!

Nä, jag ska väl inte lura dig. Inte så.

Jag har börjat jobba halvtid efter lite drygt tre månaders sjukskrivning. Och det, det är tufft! Jag trodde jag skulle glassa omkring och liksom tycka att halvtid, ja det skulle vara riktigt nice. Men fan heller!

Eftersom jag bor 6 mil från jobbet och åker tåg - ja då tar det totalt TRE timmar till och från den stora staden - för att jobba, typ fyra timmar. Så nu får du ju hålla med om att det är TUFFT! Jisses, hela dagen går ju åt för det här. PLUS att jag SKA ha tid för min älskade sjukgymnastik!

Så mitt liv består av ett evigt pusslande - nä nu luras jag igen. 

Jag har pusslat ihop mina arbetstider EFTER mina träningspass. Så ibland blir timmarna på jobbet lite sådär bra. Men min chef håller med mig - sköt din rehabilitering - det andra får ordna sig!

Nä, men nu luras jag IGEN!

Det är JAG som sagt att min rehabilitering kommer i första hand för att jag ska komma tillbaka...och det är DETTA som min chef håller med om.

Jobba förresten...hmmm, det är väl nu det där med att glassa kommer in. För jag glassar verkligen omkring på jobbet, tar det lite lugnt.....och tycker att det ändå är rätt nice att vara tillbaka....