Att köra bilen till bilbesiktningen är nog det roligaste, härligaste och mest spännande man kan vara med om. Jag älskar det!
Om man är som jag är - alltså inte riktigt som alla andra.
Det där med bilbesiktning är för mig ungefär som att gå till tandläkaren. Det älskar jag också!
Jag är inte den som går och sätter mig i nåt väntrum tills bilen är klar - nej nej, jag jag följer min bil och besiktningskillen genom alla moment. Det som är mest spännande är när jag kan gå ner i den där smörjgropen och jag får möjlighet att se bilens underrede, på ett sätt som jag aldrig kan göra annars. Typ. Skulle det sen visa sig att killen anmärker på något - så förklarar han, visar mig var felet är och hur det ser ut. Jag får mer grepp om min bil då - eller hur jag ska förklara det. Jag gillar sånt där. Att jag sen inte kan eller har en aning om hur man reparerar den, det är en annan sak. Om det nu skulle vara nåt som måste fixas alltså.
MEN...jag är lite orolig inför årets bilbesiktning.
Eftersom jag ska flytta och skall sälja min lilla Bertil i slutet av maj/början av juni, måste den nästan vara besiktigad.
Men om det skulle visa sig att Bertil har något allvarligt fel och det blir ombesiktning - hmmm, ja då är jag osäker på om jag har tillräckligt med cash för att fixa den...och har jag inte det, då har jag ingen liten bil vid flytten att packa in det där som man själv kan (vill) ta vid flytten; som mat, frys- och kylvaror, datorn, mobilerna (ja jag har två), krukväxterna (tre stycken), kudden och annat sånt där så att man klarar sig i nya lyan de första timmarna. Typ.
Jag måste alltså ha både en plan A och en plan B för Bertil och mig. Om.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar