Jag höll mig vaken...

I natt (svensk tid) skulle det avgöras vem som skulle bli USA's nästa president. Jag har ju semester och tänkte att detta var nåt som jag inte skulle missa, mest för att "alla" sagt att det skulle bli extremt jämnt mellan Obama och Romney. Värsta valvakan alltså!

Jag höll mig vaken till halv fem. Då var det fortfarande snack om 'staten den eller den' som ännu inte var färdigräknad och skulle vara avgörande bla bla bla...

Det gick segt med siffrorna och man visste inte riktigt åt vilken kandidat det skulle bli så halv fem tänkte jag att jag kunde lägga mig en stund i soffan. Dum tanke. Jag somnade bums! Så mycket för valvaka och fira med bubbel och allt sånt.
När jag vaknade halv nio var allt klart, tydligen var det definitivt klart lite över kl fem (svensk tid) och jag som hade somnat typ en halvtimme tidigare...

 

Bild från Expressens hemsida

Det blev Obama som vann. Vilken tur för honom (och familjen)! Jag menar hur kul är det att flytta? Eftersom han får ytterligare fyra år som president så slipper han och familjen flytta ifrån det där enormt stora huset. För visst fungerar det som i Robinson? Röstas man ut (i presidentval förlorar man) så måste man ju lämna. Familjen Obama hade kanske redan packat ner allt? Om utifall att??

 

 

dagens lilla utflykt...

Jag har tagit ut några semesterdagar för att vila upp mig efter helgen i Vomb-stugan som tog på krafterna, eftersom helgen enbart bestod av mat. Nä då, jag har inte tagit semester pga det, utan mest för att jag behövde det. Men helgens devis var "äta mycket och hela tiden" och det är lite ovant för mig för jag äter ju mycket men ytterst sällan. Det blir fel vilket som.

Jag hade otur och "lyckades" knäcka (eller bryta) tre av mina fina naglar, så idag var jag tillbaka på Kayla på Emporia för att få naglarna fixade. Jag menar, det var väl tänkt att naglarna skall hålla i mer än fyra dagar?

Denna gången gick jag upp på taket på Emporia - på deras berömda (?) takterass som man kan se en del av här.

Det fanns ett litet utkiksställe där man kunde se hur långt som helst åt alla håll. Det fanns till och med kikare att titta i...

 

 

...och man kunde se Öresundsbron...

 

 

 

Man blir hungrig när man är ute i friska luften, så det var bara att ta sig in igen, nerför trapporna och njuta av att allt är väldigt fint....

 

 

 

 

Fika-tajm!

 

 

Varm macka med kyckling och mozzarella...och så en S T O R chai latte! Mums!

 

 

 

Det gick så fort när jag fick tre nya naglar att jag aldrig hann att ta upp kameran så på väg ut från Emporia hittade jag det här istället....

 

 

 

De där hattarna funkar nog sådär utomhus när det blåser.

 

ååååååhhhh va roligt....

att just DU tittar in på min blogg!!!

DU, som läser detta, just nu.... Vad tycker DU? Tycker DU att jag är alldeles knäpp, konstig, tokig, korkad, underlig...eller kanske rent av alldeles...underbar, fantastisk, fenomenal och lysande?? Eller nåt mittemellan. Om det nu finns nåt i mitten. Om jag är sådär lagom. Det hade varit kul att få höra vad du tycker.
Hur tänker du när du lämnar en kommentar här hos mig? Vill du att jag ska svara på den eller kommentera den? Går du nån gång tillbaka och kollar om jag har svarat? (För tänk om jag gjort det...)
Om det är någon annan bloggare som kommenterat är det lätt för mig att gå in på deras sida och svara, men alla är ju inte bloggare. Så hur gör vi i fortsättningen? För jag blir såååå glad när jag får nån respons på det jag skriver!!

Så därför passar jag på att tacka redan nu....för din kommande kommentar!

jag har inget att säga...

För en tid sen fick jag höra talas om en kille som heter Kristian Gidlund. Jag började läsa hans blogg http://ikroppenmin.blogspot.se/ där han på ett rakt och ärligt sätt, både vackert och sorgset har berättat om sig och sitt liv. Jag har gråtit men jag har också kunnat glädjas över det han förmedlar. Han skriver om det mest fasansfulla i livet - döden. Hans egen. Han är 29 år och har en dödsdom på sig. Han vet att cancern kommer att ta hans liv.
Jag har följt hans blogg dagligen och jag är rädd varje gång jag kommer till hans sida. Rädd för vad det ska stå. Rädd för att han inte ska kunna skriva mer. Rädd att han inte ska finnas mer...

Igår kväll visades ett program på SVT2. Jag blev djupt rörd av programmet. De pratade om döden och det var varmt, kärleksfullt och tankvärt.
http://www.svtplay.se/video/540049/del-1-av-8

Jag vet inte hur jag ser på min egen död. Om vad som kommer att hända. Jag önskar att jag hade samma syn som Kristian. Så som han berättar i programmet.

lite drygt åtta veckor kvar

Hoppsan svejsan vad tiden rusar iväg för om bara lite drygt åtta veckor är det jul. Hur gick det till?

Jag som skulle vara förberedd och planerad och ha koll på önskelistor och liknande och verkligen vara 'up to date' och ha allt klart långt i förväg. Ja inte maten kanske...
Samtidigt är jag ingen "jul-person" som pyntar till första advent och som gör egna pepparkakor, klenäter, pepparkakshus, sillinläggningar, leverpastej, brunkål och rödkål och allt annat som vanligtvis dukas upp på julbord.
Jag är väldigt enkel när det gäller julmat hemma och har typ ägghalvor, sill och skinka och nån liten köttbulle. Jag gillar däremot att gå på julbord. Ja inte GÅ PÅ JULBORD så, utan gå till nån restaurang och vräka i mig (äta m.e.r. av) sånt som jag gillar  - räkor (som finns på eller vid äggen), lax, olika sill, skinka och nåt annat sånt där lite ovanligt (dyrt). Sån är jag.

Egna pepparkakor förresten. Jag har ett fantastiskt bra recept på pepparkaksdeg som jag gjort vid nåt tillfälle men det har aldrig blivit många pepparkakor av degen, för både jag och mina unga män har gått och nallat hela tiden, så till slut blev det inte mycket deg kvar. Jag tycker dessutom att det är svårt att kavla degen riktigt tunt, för sen får man (åtminstone jag) alltid problem när man ska flytta över den lilla figuren till plåten. Näe, baka pepparkakor är nog ingenting för mig, men degen är god att gå och nalla av och man kan ju alltid köpa färdiga pepparkakor.
Nu sitter jag här och blir sugen på julmat... och pepparkaksdeg.

sätta sprätt på pengarna

Det är alltid kul att få oväntade inkomster för hur ofta vinner man 1500 pix ? Det gäller att smida medan järnet är varmt vilket i mitt fall innebar en tur till...

....för min frisör Caroline hade börjat jobba på ett nytt ställe och eftersom jag är mer än nöjd när hon klippt mig så var det bara att "följa efter" henne till....

 

...och när jag var där och blev fixad i håret efter konstens alla regler med en ny bottenfärg och några flashiga slingor (tyvärr ingen bild denna gången) och fick sitta i en massagestol när hon sköljde ur håret så pratade vi bl a om naglar. De hade tydligen nåt öppningserbjudande och de hade en ledig tid och "visst skulle du vilja prova?" och vips satt jag och fick nån fransk manikyr och funderade på hur man stänger en gylf-dragkedja med långa naglar...

 

...och så fick jag lite bling-bling på en av naglarna på köpet...

 

Smakar det så kostar det, men jag skulle ju smida medan järnet var varmt....

 

 

Det där med gylf-dragkedja och långa naglar - helvete alltså!

För att inte tala om att skriva på datorn...

Det hamnar nog överst på listan av I-landsproblem...

här kommer beviset på min vinst

Jag har hämtat ut min Lotto-vinst.

Tänk om jag spelat på V75 istället,

då hade jag fått pengar vid sex rätt

och troligtvis hade jag haft ett antal fem rätt också som jag skulle fått pengar för....

 

Men nu tippade jag inte på hästar, utan på Lotto.

Här ska man pricka in SJU siffror av 35.

Jag hade alltså lyckats pricka in SEX av de här sju

och därför blev det sex rätt à 1.538 kronor!

Bara sådär.

 

 

 

 

 

Sen passade jag på att lämna in mina rader till kommande helg.

Nu när jag vet hur det känns att vinna

så är det helt okej om jag får sju rätt nästa gång.