jag har inget att säga...

För en tid sen fick jag höra talas om en kille som heter Kristian Gidlund. Jag började läsa hans blogg http://ikroppenmin.blogspot.se/ där han på ett rakt och ärligt sätt, både vackert och sorgset har berättat om sig och sitt liv. Jag har gråtit men jag har också kunnat glädjas över det han förmedlar. Han skriver om det mest fasansfulla i livet - döden. Hans egen. Han är 29 år och har en dödsdom på sig. Han vet att cancern kommer att ta hans liv.
Jag har följt hans blogg dagligen och jag är rädd varje gång jag kommer till hans sida. Rädd för vad det ska stå. Rädd för att han inte ska kunna skriva mer. Rädd att han inte ska finnas mer...

Igår kväll visades ett program på SVT2. Jag blev djupt rörd av programmet. De pratade om döden och det var varmt, kärleksfullt och tankvärt.
http://www.svtplay.se/video/540049/del-1-av-8

Jag vet inte hur jag ser på min egen död. Om vad som kommer att hända. Jag önskar att jag hade samma syn som Kristian. Så som han berättar i programmet.