saknar det jag varit van vid

Sitter här och tänker tillbaka på min gamla lägenhet.
Den där ljuvliga hörnlägenheten med fönster åt tre väderstreck - där jag kunde se en massa människor, bilar och djur. Det var nästan alltid liv och rörelse utanför.
Jag tänker tillbaka på mitt gamla kök, just det, mitt gamla kök med låg diskbänk och gammal inredning. Jag tänker tillbaka på hur speciell den här lägenheten var (och fortfarande är för någon annan som bor där nu). Jag tänker tillbaka på min lilla balkong som var så liten att det på sin höjd fick plats två sittande personer samtidigt. Om det nu inte var så att jag låg och solade där, för då var det "fullt". Jag tänker tillbaka på tvättstugan i källaren. Med t v å tvättmaskiner. När jag bokade tvättid så slängde jag in tvätt i båda och på en halvtimme var det klart. Två maskiner! Det var tider det...
Tänk om just den lägenheten hade legat i Malmö....

Nu har jag en enkelsidig lägenhet - med utsikt över gården - där jag (bara?) nån gång d å och d å kan se n å g o n människa, något djur och någon bil. Men inte alls lika mycket liv och rörelse som jag har varit van vid.
Jag tittar på mitt kök. Med hög diskbänk, diskmaskin och spis med induktionshäll och varmluftsugn. Jag tittar på min balkong, så stor att det är plats för 6 sittande (minst) och ändå är det plats över för solstolen...eller solstolarna.
Jag tittar på "min" tvättmskin (och torktumlare)som jag har i badrummet. Där en "ekonomisk tvätt" tar tvåhundratjugo minuter...
Det är så mycket nytt här, helt och totalt nytt. I n g e n har bott här i n n a n mig, jag flyttade in när lägenheten var färdigbyggd. När det fortfarande luktade nytt i garderober och skåp (vilket det fortfarande gör iofs).
Kan jag vänja mig vid allt det här? Kanske. Kanske inte. Jag vet. Jag ÄR knäpp.

Det jag också vet, är att jag i n t e saknar tågresorna till och från jobbet...