äntligen gick jag...

 

Det var ju ett tag sen som jag skrev att jag skulle på mammografi. Sen dess har jag bokat av och om tiden fyra gånger. Inte för att jag inte vill gå utan det kom en massa andra saker emellan som jag inte kunde prioritera bort (utbildning och "lill-grabbens" besök i Sverige) och då var det bara att boka om mammografi-tiden.

 

 

Jag vet inte hur alla ni andra kvinnor känner er, eller känner era bröst, när ni är på klämma-tutte-stället. Jag känner mig som världens mest gnälliga och jobbiga patient och jag känner mig fruktansvärt utsatt (och så gör det ont).
Redan innan jag tog av mig på överkroppen hade jag i ett andetag frågat ut sköterskan hur många bilder hon behövde ta, hur lång tid skulle det ta och måste det göra så jäkla ont hur ofta ska man göra det här och så vidare och jag hoppades väl med det att hon skulle tröttna och säga att jag kunde gå. Men icke! Hon svarade lugnt på varje fråga och gjorde att jag kände mig lugnare. Den här sköterskan var helt enkelt fantastisk!
Jag undrar om hon hann att ta något lugnande när hon såg mig i väntrummet, stående med flackande blick och panik-bläddrande i veckotidningarna.

När jag var klar och kunde ta på mig kläderna igen så frågade jag om det inte fanns nåt annat sätt att undersöka brösten på, för det här med klämma tutte är i.n.g.e.t  nice, men självklart tycker jag att det är bra att man, förhoppningsvis i tid, kan upptäcka 'sånt som man inte vill ha'. Sköterskan svarade att det är mycket forskning på gång vad gäller mammografi, så om några år är det säkert någon annan apparat som ska "tjänstgöra".
Varför inte en sån där mjölkningsmaskin som man har till kossor? Nu tänker jag att de där sakerna som man sätter på spenarna, kunde vara av varierade storlekar och att man typ får en sån (två givetvis) där sak att stoppa bröstet i och sen kunde de ordna så att röntgenbilden blev tagen bara så där....

bild från Google