måndag 22 oktober 2012

astrött....

Jag sover dåligt på nätterna! Rent ut sagt as-dåligt. Om det nu finns ett sånt ord. Varje natt, samma visa...koll på klockan....vrida och vända...trycka till kudden, dra undan täcket från fötterna för att inte bli för varm, koll på klockan, panik för att klockan är på tok för mycket för att jag ska "våga" somna för tänk om jag inte vaknar i tid till jobbet? Det är skitjobbigt och det stressar upp mig så in i Bellman.

I förra veckan var jag på utbildning med firman, på ett ställe en bit utanför Malmö. (Bara kockan och maten där är värda ett eget inlägg). Men men, på kvällen innan dag två satt jag och kollegorna och drog vitsar för varandra så tårarna rann....tillsammans med lite vin och så. Jag sa l.i.t.e. och det var faktiskt lite.
Jag var den första som gick och la mig - halv tio ca - för jag ville inte chansa på att inte kunna somna. Vad tror ni hände? Självklart somnade jag som en klubbad oxe och sov till 8.20 dagen därpå. Tjugo minuter över åtta!!! Frukosten serverades mellan åtta och nio, så på tre röda var jag fixad och klädd och på plats i matsalen för frukost.
Jag hade inte haft minsta tillstymmelse till nåt svårt att somna eller vakna mitt i natten. Näe, jag sov faktiskt som en klubbad oxe (hur nu dom sover?), eller kanske som Törnrosa....

I natt när jag la mig vid 22, låg jag och vred och vände mig...till kl ett och sen skickade jag ett sms till personen som jobbade natt på firman och bad om väckning om-utifall att... Jag fortsatte med mina varv i sängen och tittade på klockan halv tre...sen kommer jag inte ihåg nåt mer.
När jag väl kom upp i morse - efter att klockradion OCH mobilen OCH kollegan ringt - då var det kaffe och macka som gällde. Då hände det som fick mig att bli lite orolig... Helt plötsligt blir jag illamående, svimfärdig och börjar kallsvettas som en galning. Vad är nu detta? For in i badrummet och satte mig på golvet nära toan och väntade.... Jag kallsvettades som en galning och trodde att min sista stund var kommen. Efter några minuter hade det lugnat ner sig. Jag reser mig och ska börja klä på mig och då händer samma sak igen med att jag kallsvettades, var illamående och frös... Jag blev så jäkla rädd att tog mobilen med mig och gick in och la mig i sängen. Där låg jag några minuter och var...rädd - på ren svenska. Vem i hela friden ringer jag till om det skulle skita sig? Bra fråga. Har jag nån som snabbt och enkelt kan komma hit och hjälpa mig? En ännu bättre fråga. Skulle jag kanske ringa jobbet och sjuka mig? No way - inte för detta väl? Jag visste ju inte ens var det var eller hur det skulle bli eller sluta....

Slutet gott - allting gott... Det lugnade ner sig även efter "den andra omgången". Jag tog cykeln till jobbet... och har varit    a.s.t.r.ö.t.t      hela dagen, och undrat varför jag reagerade som jag gjorde...

Sen kommer nästa pilsner; jag kan ju inte gå och lägga mig NU....fem över sex en måndagkväll...men snacka om att jag LÄNGTAR till sängen. Måtte jag vara lika trött då som jag är nu.

1 kommentar:

Hörni sa...

Usch vad jobbigt, hoppas du inte blir sjuk. Själv inbillade jag mig att jag fått en stroke häromdagen då ena sidan av mig domnade. Men det gick över och jag lever än så jag antar att det inte var nåt. ;)

Jag har också problem att sova så jag vet hur jobbigt det är. Jag sover också bra borta. Visst är det konstigt.. Precis som att det är något fel på sovrummet eller sängen hemma.