Nästan två timmar tillsammans idag. Nästan två. Det är lite lyxigt. Jag njuter av varenda minut.
Det blev knappt en timme på morgonen innan jobbet... Bara en sån sak. Innan jobbet. Jag gillar sånt. Tänk vilken kick! Det var nästan så jag inte ville jobba alls. Varför skiljas när det är som bäst? Men, jag har lärt mig att njuta av tiden de få stunderna vi har tillsammans. Det här är ganska nytt så jag är självklart lite osäker på allt. Jag har också helt plötsligt blivit väldigt försiktig. Jag provar mig fram. Funkar detta? Kan jag göra så här? Om jag gör så här, hur känns det då? När responsen kommer...fan då är jag i sjunde himlen!
Jag märker att jag hela tiden på arbetet tänker på stunden vi fick...i morse...innan jobbet! Shit alltså! Timmarna på jobbet går fort när jag vet att vi ska träffas igen...efter jobbet...också! Jag kollar klockan, i princip varje minut den sista timmen. Jag är spänd av förväntan! Lite upprymd sådär...Jag är nog ingen vidare arbetskamrat på grund av allt detta, men jag har inte sagt något på jobbet. Jag hoppas bara att det inte märks. Det kan det inte göra. Eller?
Det blir knappt en timme...efter jobbet...också! Jag är glad och lycklig! Allt funkar!
Jag tror inte att jag är ensam i världen om det här, jag hade nog varit lika glad om jag inte hade fått de här timmarna...men som situationen ser ut just nu är jag mer än nöjd!
Tänk vad knäpp jag blir bara för att jag kör till och från jobbet vissa helger....i min nya bil!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar