torsdag 18 november 2010

SVART

Jag är "teknisk". Faktiskt. Eller jag är nog mer orädd. Jag vågar prova - och jag kan själv...oftast.
Efter många år med olika modeller och varianter av kopieringsmaskiner, fax-apparater, olika scanners, lamineringsmaskiner och skrivare så tycker jag att jag kan det mesta. Jag vet hur man fyller på papper, fixar "stopp" i olika maskiner, byter färgpatroner, tar bort lamineringsmaterial som blivit för varmt och smält samman till nån klump...ja jag vet hur jag ska göra för att få maskinen att fungera igen. Kanske inget märkvärdigt, det är kanske något som de flesta kan? Jag ber sällan eller aldrig någon kollega eller nån vaktmästare att hjälpa mig. Jag kan själv. Jag kanske frågar, var jag kan hitta det jag behöver, exempelvis var färgpatronerna finns...typ.
På jobbet igår skulle jag kopiera. Vi har en kopieringsmaskin modell äldre. Efter två kopior lyste en lampa som indikerade "byte av färgpatron". Letade och hittade några lådor med färgpatroner. Satte mig på knä och började. Öppnade kopieringsmaskinen - såg den tomma patronen - tog bort den. Tog fram den nya patronen ur lådan - såg att det fanns nån "skyddstejp" över. Typ 1,5 cm x 15-20 cm lång. Läser "remove" på den ena änden där det finns en liten orange markering. Den ska självklart bort, tar tag - och drar av... På en tusendels sekund är mina händer SVARTA, min vita skjorta SVART och låren på mina jeans... SVARTA!!! Så jäkla SVARTA!! Är det blött svart eller är det torrt svart?? Jag tänker bara SVART, SVART, SVART.... I nästa tusendels sekund tänker jag bara: SHIT SHIT SHIT !! Jag har fan inga andra kläder att ta på mig, vad ska jag göra nu? Snyggt att sitta på tåget och åka hem med de här kläderna på. Eller kanske låna kläder av någon på jobbet? Där sitter jag...med färgpatronen i handen och alldeles SVARTA kläder och på golvet är det SVART...måste ut och ta av mig eller nåt, typ...  För är kläderna svarta...vad är då skinnet under??? Går hyfsat sakta ut i vårt kök...vill ju inte att det svarta ska sprida sig, för att tvätta av händerna. För att kolla hur det gått...hur länge måste jag skrubba mig?  Då upptäcker jag att det är SVART PULVER som jag fått över mig... YES! Bara att skölja av. Jag går ut på gården och börjar borsta av mig...och det ryker omkring mig. Men pulvret gick bort, jeansen blev blå igen...skjortan KAN nog bli vit igen, just då var den mest grå nedtill...några timmars manikyr kan nog göra att mina naglar och fingrar ser ut som dom gjorde innan...
Sen torkade jag av golvet och kopieringsmaskinen för det fanns svart pulver överallt...och sen tryckte jag den nya färgpatronen på plats...slog igen locket...startade upp maskinen och fortsatte kopiera.
Det är väl himla bra...att jag provar själv. Att jag vågar...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Själv är bäste dräng;) Minns en stängningsdag på jobbet då jag fick sista barnet med mig upp på ovanvåningen för att laminera mitt friskiskort. Naturligtvis lackade maskinen ur och mitt kort fastnade inuti. Barnets ovetande om mitt klanteri gick inte att köpa ens med x antal kex innan hemgång...Det hade ju iofs inte hjälpt, fotot på MIG låg ju säkert bevarat INUTI maskinen...Kanske därför löneökningen var så kass det året;) Kram J

AE sa...

Ha ha ha...detta kan jag verkligen se framför mig! Du är underbar Jennie!
Visst är det typiskt när man äntligen skall fixa till nåt "privat" som sånt här händer? Jag minns när jag kopierade en bok på typ 175 sidor...det kan kvitta var...sida efter sida, maskinen memorerade arbetet, och skrev ut typ 25 åt gången...när den helt plötsligt la av...inget kom ut...och den gick INTE att få igång igen. Jag fick ett jäkla jobb för att tömma minnet och nollställa skiten igen!!