Ryggskott - inget kul! Jag fick det i fredags morse...rörläggaren var här - jag behövde låna ett verktyg av honom - han frågade vad verktyget skulle användas till - jag hämtade och lyfte nån tung möbel och vred mig runt för att visa...och bara för att jag skulle iväg till jobbet lovade rörläggaren att själv fixa möbeln åt mig så att den skulle vara klar när jag kom hem (eller så var det för att han inte ville låna ut verktyget till mig?) Jag har tydligen tumme med hantverkare... MEN, när jag ställde tillbaka möbeln, kände jag det...shit! Ryggskott! Som ett brev på Posten. Eller nä, det var väl länge sen man gick till Posten och hämtade nåt. Då blir det alltså som ett brev på Statoil. Ryggskott är inget kul! Ja, det var inget annat att göra än att stoppa i mig några värktabletter och åka till jobbet.
Jag har märkt att jag måste vara i rörelse när jag har ryggskott, kanske mer än vanligt. När jag sitter för länge, eller står stilla, då blir jag fort stel och känner samtidigt av hur jäkla ont det gör. Det gäller alltså att lura det hela och att inte tänka för mycket på det. Käka värktabletter, röra mig och låtsas som ingenting - det är min grej. Fredagen på jobbet var ok - och att jag dessutom träffade en person som jag inte sett på några dagar, då var det ryggonda glömt...nästan. Såå varm och glad jag blev för de här minuterna... När jag skulle hem på kvällen, åkte jag från snöslask och trist väder och kom fram till min lilla stad...där det snöade för fullt och då låg det redan minst 30 cm snö på marken. Jisses! Efter att ha suttit stilla 50 minuter på tåget, var det inget kul att försöka gå hem i drivorna eftersom inget var plogat. Då kändes det ryggonda, och i några svaga ögonblick tillät jag mig att tycka synd om mig själv...När jag äntligen kom hem - såg jag min möbel - fixad och klar! Tack! Jag gillar hantverkare som gör annat än sitt eget hantverk...hmm...
För att göra en lång historia lite kortare - så överraskade jag mina goda vänner i lördags eftermiddag. Jag tog med mig en skyffel och skottade upp hela deras infart och när jag skulle ge mig på den sista biten ut till gatan, såg jag en kompis som höll på med snöröjning i området, och då bad jag givetvis honom att - med maskin - ta bort den sista snön som låg på trottoaren framför deras utfart.
Mina goda vänner blev enormt tacksamma och överraskade, när jag ringde på och berättade vad jag hade gjort - och jag, jag fick lite (mycket!) gratis träning!!! Jag blev inbjuden på glögg, som jag dock tackade nej till - för nu var jag härligt trött och äckligt svettig och ville bara komma hem och ta ett varmt bad.... Visst är jag en liten "vardagshjälte" ?
2 kommentarer:
Shit vad duktig du är! Jag förstår att de blev glada. Du skulle bott där jag bor för då hade vi kanske haft skottat här också så att vi hade haft det lättare att ta oss in och ut ur huset.:) Kramis Gunilla
Tack, men duktig? Hmmm. Jag är knäpp, jag vet...men jag tycker att det är jäkligt skönt med lite/mycket kroppsarbete!
Är jag bara ledig och det finns en snöskyffel så kommer jag gärna och hjälper till!
Skicka en kommentar