sällskap i natten

Jag älskar att sova. Särskilt på morgonen. Fast annars också. Jag har heller inga problem med att somna. Ibland känns det som om jag är konstant trött. Det räcker nästan att jag sätter mig, slappnar av någon minut...sen är det kört. Jag kan sova på tåget hem och ändå kunna lägga mig och somna när jag skall. Men det finns vissa nätter som det är tvärstopp. Som natten som gick.
Efter en lång dag med ett härligt hejdå på jobbet kom jag hem elva på kvällen. Sprang hem, i stormen och regnet som öste ner. Jag tände några ljus, satte på TV'n och startade upp datorn. Läste på några andras bloggar, kollade min mail, strötittade på TV...ja tiden bara gick. Satt och tänkte på vad som hänt den senaste tiden. Vad jag hade gjort och vad jag hade varit med om. Jag är nöjd med min situation. Tänkte på alla människor jag mött. På speciella möten. Saknade en viss person. Jäkligt mycket. Riktigt jäkla mycket. Skickade iväg ett sms. Fick svar nästan direkt. Yes, han var också vaken! Det blev några sms fram och tillbaka. Sen ringde han.... Vi pratade i en timme. Jag tycker om sånt här. Tiden bara försvann. När jag väl kom i säng var klockan nästan tre. Men det gjorde inget. Jag fick härligt telefon-sällskap i natten och då kan det kvitta vad klockan är eller var. Jag somnade nästan direkt med ett leende på läpparna och en varm känsla i kroppen...   Idag är jag ledig och kunde sova hur länge som helst, men vaknade givetvis redan halv åtta. Tänkte på samtalet i natt. Ibland är det nog en mening med allt....