Idag var det upp till bevis....skulle jag våga eller ens vilja? Jag är en tuff tjej i vanliga fall. Eller åtminstone en ovanlig tjej. Om jag får säga det själv alltså.
Jag älskar att åka läskiga och obehagliga karuseller eller klättra högt - oavsett om det gäller stegar, träd, eller upp på hustak. Jag älskar att tvätta min bil själv. För att inte tala om hur jag kan gå igång på att använda lackrengöring (rubbing) och att vaxa bilen - utan maskin! Jag älskar grovjobbet med att byta däck - och då undrar jag varför jag har allround-däck på bilen? Jag skulle kunna räkna upp en hel del "udda saker"...men det får räcka. Jag tror att jag har gett er en bild av mig. En liten bild.
Men det finns nog bara en sak som jag ogillar, vägrar, hatar, rent av mår illa av - ja inte så jag spyr... men så att jag blir kallsvettig, rädd, gråt- och svimfärdig...och det gäller sprutor och annat sånt som man ska ta blodprover med...
Idag var jag på infektionskliniken och skulle lämna blodprov. Plus att jag redan igår hade blivit erbjuden att hepatit B-vaccinera mig. Det skulle jag fundera på, men det hade jag glömt idag när jag var på plats. När jag kom in på rummet var jag så...jäkla rädd... tårarna rann och jag fick lägga mig ner. Sköterskan pratade med mig...vet inte egentligen om vad...men det var nåt om att hon kunde ta både prov och ge mig vaccin där och nu...om jag ville. Hon förstod att jag inte skulle klara av att gå till ytterligare ett ställe...Det tog sin lilla tid. Jag kommer ihåg hennes röst, hon var så lugn, hon sa aldrig att "du behöver inte vara rädd för det gör inte ont". Efter en stund - jag tyckte det var en evighet - hade jag (eller nån med min röst) sagt ja till vaccinering och blodprov. "Gör vad som helst men berätta inte när du gör det".... Ja jisses vad tårarna rann och vad rädd jag var... Sköterskan pratade och pratade, lugnt, om allt möjligt...tror jag. Helt plötsligt var jag klar! Du har varit jätte-duktig, sa sköterskan. Piece of cake....nja kanske inte. Sen gav hon mig nån liten broschyr om vaccineringen, där hon skrivit in dagens datum och så säger hon: om en månad ska du ta spruta två och om ett halvår skall du ta den sista sprutan för att få fullgott skydd... Va? När sa jag ja till det ???
Jag fick inte nåt klistermärke...så jag var nog inte så jäkla duktig som hon sa....
2 kommentarer:
Underbara Annelie, alla har vi våra demoner..men tycker gott de kunde bjussat på ett klistermärke eller två för det ÄR sjukt jobbigt att stå emot impulsen att rymma när man utsätts för att face your fears. Duktig flicka! Kram J
Tack - det känns exakt så - "face your fears" - live or die! Jag är glad att jag inte blir våldsam OCKSÅ när jag hamnar i de här situationerna. Kram
Skicka en kommentar